På skrivarkurs

Vet inte hur många jag hållit i själv, men att jag gått några för många år sedan. Kände att det var dags att fylla på.

Sex kvinnor i ett syrefattigt rum på Skrivarakademin. Läraren heter Erik Grundström. Han har hjälpt många skribenter fram till en författardebut.

Idén är enkel, varje deltagare har ett pågående projekt, roman eller novellsamling. Inför varje gång skickar man in max 20 sidor. De kritiseras gången därpå.

Tidigare har jag varit med om att man har en uppgift inför varje gång, exempelvis skriva en dialog, en miljöskildring, en inre och yttre resa. Nu är det fritt. Man väljer själv vad man vill ha hjälp med.

Sällan har jag varit i en grupp som levererat så mycket bra läsning. Sällan har jag hört så bra synpunkter från deltagare, men allra mest från Erik själv. Han försvarar alltid texten (betyder inte att han gillar allt), ser de olika skikten, upmuntrar texten att få leva sitt eget liv, karaktärer att få dyka upp när de själv vill, slår inte ner på detaljer och hittar skribentens starka sida. Den mindre bra faller bort bit för bit om det som är bra får ta större utrymme.

Jag får alltid samma kritik vart jag än vänder mig med mina litterära texter. Jag har en stark energi, ledigt språk, ett rakt och varmt tilltal till läsaren men behöver vila i texten emellanåt. Ge läsaren en chans att andas. Jag behöver "torra till mig" säger min förläggare Nina Wadensjö på Alfabeta.

Finaste synpunkterna jag får är att det finns en musikalitet i mina texter.

Det ska jag tänka på idag, när jag ska skriva om fyra syskon i ett kök. Jag ska försöka torra till det och vila lite mer i texten.