Ingrid och en stunds kärlek

Vi besökte svärmor.

Hon låg orörlig i en säng. Smal och skör. Talar inte längre. Tittar med stora ögon efter något att känna igen.

Jag såg hur Pauline kämpade med att inte visa sina tårar. Jag såg hur mamma Ingrid strök med tummen över sin dotters hand, sedan klappade hon hennes handled med fingarna. Som om hon ville säga "var inte orolig." Som om hon in i det sista vill vara mamma.

Länge satt de så. Tittade på varandra. En gammal hand i en brunbränd. Tiden i rummet stod still, tiden de delat rann igenom blickarna.

Ingrid har haft hund i hela sitt liv, varit uppfödare.

Vi lyfte upp vår hundvalp Anja. Hon, som knappt är still en sekund, lade sig tillrätta vid Ingrids fötter. Och somnade.

Filmtips inför helgen

Två riktigt bra filmer med vänskap, familj och utanförskap som gemensamt tema:



Vänner för livet. Av Mike Binder. Med Adam Sandler och Don Ccheadle (och underbara New York-miljöer).



Bänken. Av Per Fly. Danskt drama när det är som bäst.

Bröllopsresor

Jag skriver en artikel om bröllopsresor. (Gissa varför)

Tänker på min egen. Den gick till de riktigt otillgängliga delarna av norra Thailand med en hjälpsändning. Block, pennor och gymnastikskor till barn.

En vän hade fixat uppgradering till oss. Det var en överraskning, vi fick veta det först på Arlanda när vi blev blev incheckade i business class.

Å va vi blev glada!

Vid gaten blev jag framkallad till disken.

Kvinnan på andra sidan lutade sig fram mot mig med uppfordrande blick.

– Nästa gång du åker business class så tänk på klädseln, sa hon och pekade på mina fjällrävenbyxor.

Jag har kört fast

Bokstavligen.
(Nu var jag faktiskt riktigt rolig)

Skriver på min bok, en resa tvärs genom USA. Men alldeles vid Hoover Dam har jag kört fast. Bilen rör sig inte. Jag får bara ur mig tråkiga krystade meningar.

Det är frustrerande och väldigt läskigt.

Tänk om jag inte kommer loss.

Om jag inte kommer fram.

Vad gör man när man kör fast med bilen?

Provar att backa.

Ber om hjälp?

Stänger av den. Går ur. Funderar. Tvingas hitta en annan väg ut.

Sorgen slussas ut

Jag får väldigt många kommentarer och mejl, från helt okända om sorg. Mycket vackra tankar. Igenkänningen är stor. Och jag blir som bedövad.

Kanske är ordet bedrövad.

Människor går omkring med sorg men talar inte om den. Inte förrän det ges en tydlig möjlighet. Som exempelvis i bloggar. Där kan man i lugn och ro formulera sig, och man behöver inte visa sig.

Eller i enskilda möten då man berättar vad som hänt. Då kan andra öppna sig som en sluss. Jag säger sluss för det forsar inte ut, det är en balanserad berättelse. Den har legat därinne och format sig.

Så kan sorgen se ut efter ett tag.

Balanserad men fortfarande väldigt privat.

Anteckningar - Sorgen efter en månad

Det är nu en månad sedan min mamma dog.

Det gick inte att skriva om händelsen då. Inte fullt ut. Men jag vill.

Hon somnade in efter att ha ätit frukost. Min syster och bror var där dagen innan. Jag var på väg för att hälsa på henne.

Jag fick meddelandet i Södertälje. De nästan 40 milen hem till Trollhättan var en resa genom hela mitt liv. När jag steg ur bilen skakade hela jag.

Vi tog farväl av henne i ett avskedsrum, jag, mina syskon med respektive, syskonbarn och pappa.

Det är ett ögonblick för alltid fast i mitt minne.

Liksom begravningen. Där vi stod runt hennes vita kista. Vi sa något, vi grät, jag fick hålla mig i min bror för att inte ramla omkull. Aldrig någonsin har jag känt en så stark samhörighet med min familj som då. Vi var vackra. Och pappa hade lagt 62 röda rosor på hennes bädd. Så många år hade de varit tillsammans.

Jag kan fortfarande inte skriva om händelsen, det blir stapplande. Jag bär sorgen som en liten fågelunge. Ibland inbäddad i vardagliga händelser, jobb, umgänge, hundar och sol. Ibland helt naken.

Men mindre naken nu.

Den akuta sorgen, just när det hade hänt, är ett tillstånd jag inte begriper mig på. Kaos, omtumlande. Inga marginaler. Oförmögen. Det mest omtumlande var alla de minnen som följde med mammas död. Jag får dem fortfarande över mig, de bara rasar in, men efter en månad mer sällan.

Jag fick erfarenheter av hur man blir bemött i sorg. Många var fantastiska, somliga bedrövliga. Och även om det gått en månad (Lång tid? Kort tid?) känner jag ett starkt motstånd mot att fördjupa mig i det bedrövliga. En händelse kan jag inte släppa: en kollega och vän som just då jag berättade att mamma dött (dagen innan) bad mig att svara på ett läsarbrev. Jag hade stavat fel på två ställen i en artikel om Berlin. Jag minns att det var omöjligt. Jag minns också att det gjorde ont. Hans oförstående. Nu när jag tänker på det, undrar jag om han kanske var chockad. Jag vet i alla fall att de små hindren kan kännas för djävliga, och att de bästa bemötandet är att skydda den sörjande från allt som kan tolkas motstånd.

Någon gång ska jag använda erfarenheterna. Också de inom vården. Kanske i min bok om sorg. Om jag skriver klart den. Mitt i sorgen känns den meningslös.

Gråter jag fortfarande? Sällan, men ibland. Nu då jag skriver och rör om, någon gång när jag känner mammas sårbarhet. Hon var sjuk de senaste åren. I Alzheimer och vaskulär demens. De senaste veckorna i något ingen kunde förklara. Och hon fick somna in, smärtfritt, en vacker vårdag. Hon var mätt. Jag tror hon var nöjd.

Jag gråter också då jag hör något av Evert Taube.

Men det är okej, gråta är inte farligt.
Sorg är inte farligt.

Eftersom mamma var sjuk försökte jag resonera med mig själv om att hon faktiskt kunde dö. Det gjorde mig ledsen, men inte förberedd. Vi talar ibland om att man ska förbereda sig på att människor ska dö. Men jag vet inte hur. Jag tror inte det går.

Jag tror heller inte att det går att göra något åt sorg. Man får lära sig leva med den. Däremot kan man underlätta för människor att leva med den. Det är inte bara den sörjandes jobb. Omgivningen är avgörande.

Dagen efter mammas död åkte jag och min bror Kristofer till det gruppboende där hon bott under sin demenssjukdom. Vi slet ut allt på några timmar. Sparade tavlorna hon målat. Men slängde mycket.

Ville ha bort den sjuka tiden i hennes liv.

Nu minns vi det friska.

Hundliv

Anna Hedenmo och jag

Har just porträtterat Anna Hedenmo (med hund). Lite pirrigt att intervjua Sveriges skarpaste intervjuare. Men det var kul. Vi hade många saker gemensamt.
Labrador.
Hästar.
Media.
Och en sjujävla otålighet.

(Jenny Morelli hänger med Anna Hedenmo i stallet i senaste numret av Vi. Kul läsning!)

Foto: Göran Arvidson.

Dagens Stockholmstips

Ta en sväng till Hannas trädgård i Huddinge. Litet café har de också. Och massor av blommor och grönt förstås.

När jag var där var också Shirley Clamp där. "Oj oj oj" sa hon högt då hon såg allt det fina. Sjöng gjorde hon däremot inte.

Mina VW

Jag har fått nya VW-bussar till min samling. De båda på bilden ovan är salt- och pepparkar. Tack Yvone och Gurra!

Jag har en gång haft en riktig. Om jag sköter mig ska jag ha en riktig igen.

Här är resten av min samling.

Skogen och texten

Bästa skrivprocessen är följande: Börja skriva några rader. Gjorde det nyss. Är i en bil på väg från Grand Canyon till Hoover Dam.

Från naturens underverk till en konstgjord kraftkälla som förser Las Vegas skyltar med ljus.

Det är den yttre bilden, nu ska jag fylla den med den inre resan.

Det tar jag med mig på en promenad i skogen. Jag och Robin. Tänker. Tänker och tänker. Brukar resultera i att jag har en fortsättning som rinner ur mig då jag kommer hem. (Och en nöjd hund)

Hotell i Borlänge

Letar efter hotell i Borlänge. Ska se Patti Smith på festivalen Peace & Love.

Best Western är prisbelönt för sin arkitektur och ser ut så här:


Men det är fullt. Liksom på alla hotell i Borlänge. Så jag provar med Falun, två mil därifrån. Och hamnar här:



Vilket påminner mig om alla motell jag bott på i USA. Två av dem såg ut så här:


Springfield, Missouri

Eau Claire, Wisconsin

Välbefinnande

- Dricka iskallt kolsyrat vatten
- Stryka lypsyl på torra läppar
- Känslan efter en varm dusch
- Promenera på Södermalms gator en tidig lördagmorgon
- Se en storstad vakna
- Gå barfota i daggvått gräs
- Friheten att få se på vilket teveprogram som helst
- Kvällssol
- Åka tåg och se ut genom fönstret
- Köra bil ensam
- Lukta på en valp

Tillbaka till skrivandet

Jag har tagit en paus. När mamma dog rann allt ur mig, energin och lusten att skriva. Nu trevar jag mig tillbaka. Och ja, den finns där, jag vill, det är kul. En förutsättning för att det ska bli bra.

Nu ska mina karaktärer få liv igen. De har väntat några veckor. Sist jag såg dem satt de vid Grand Canyon och grät. Det blev lite väl dramatiskt, tycker jag nu när jag läser.

Sådant är viktigt, att texten får vila, och så läser man och det känns sådär och då ska det bort.

Unni Drougge har skrivit om detta i ett blogginlägg. Gillar särskilt när hon säger "Är det tråkigt att skriva? Ja, då är det sannolikt också tråkigt att läsa det du skrivit."

Bli med valp

I två dagar och två nätter har Anja nu bott hos oss. Det är snurrigt, ljuvligt.

Biter på allt, väcker oss flera gånger om natten, kissar och bajsar när hon får lust (läs hoppsan på mattan).

Här en artikel jag skrivit om att bli med valp:

En ny familjemedlem tassar in. Inget blir som förr. Att bli med valp är lite som att få småbarn. Man blir väckt mitt i natten, kiss på mattor, stökigt av leksaker. Ibland är man inte riktig medveten om hur jobbigt det kan vara. Raser har olika egenskaper men en sak är gemensamt: de är lekfulla, nyfikna och behöver trygghet.

Att få valpen rumsren brukar vara många hundägares fasa men är inte så svårt. Det behöver inte ta mer än cirka 4 veckor.

– Man ska inte straffa en hund som kissat inne, om man däremot ser när den sätter sig, säger man nej och går ut. Allra bäst är att ta en vintervalp. Då blir det tydligt: man går ut då man ska kissa och bajsa, exempelvis efter lek eller då den sovit eller ätit. Sedan är man inomhus. På sommarn är vi ju ute desto mer och valpen får inga tydliga signaler, säger Yvonne Brink på Svenska Brukshundklubben.

När valpen kommer hem är det fullt av intryck, låt den undersöka sitt nya hem själv. Låt den också få en egen plats att ligga på, där det är lugnt och lite avskilt. Valpen kan också vara trött av allt det nya. Låt den sova och vakna ifred. Viktigast av allt är den sociala träningen. Om du bor ensam, låt valpen träffa andra människor. Om du inte har barn, låt valpen träffa andras barn. Låt också valpen leka med andra hundar men se upp så att det inte blir för mycket. Lek med hundar i samma storlek är bra.

Hunden bör också få träna sin hjärna. En liten lek man kan göra är att lägga hundgodis här och där i spåren där man själv gått, så att hunden får leta. I slutet av spåret kan de få lite extra godis och massor av beröm. Från ungefär 3-4 månader kan valpen gå på kurs. Det stärker också relationen mellan hund och hundägare.

Att få valpen att känna sig trygg är en av hundägarens viktigaste uppgifter.

Något man inte ska göra med en valp?

– Det finns risk för att man övermotionerar sin valp. Inga långpromenader och undvik att låta valpar leka ohämmat, 10-15 minuter räcker. Och om man trots allt vill gå långpromenad får man ta hunden under armen, säger Yvonne Brink.

Hemma med valp

Ta ledigt från jobbet. Var med valpen så mycket det går i början. Det är en rolig tid, och ju mer man ägnar sig åt valpen i början desto tryggare blir den som vuxen hund. Det betyder inte att valpen aldrig ska vara ensam. Men låt den vara det korta stunder, först kanske bara någon minut, sedan successivt längre.

Är du redo? Fem frågor till dig som vill skaffa hund:

1. Har du en sysselsättning som tillåter dig att vara tillsammans med din valp dygnet runt den första tiden?

2. Kan du praktiskt lösa det så att hunden inte behöver vara ensam längre än max sex timmar per dag resten av hundens liv?

3. Är du beredd att ge din hund den motion och mentala stimulans som den behöver för att må bra?

4. Är du beredd på att hunden behöver promenader flera gånger per dag, i alla väder, året om?

5. Är du och övriga familjemedlemmar förberedda på att hundens liv är kort och att det kommer en sorgsen tid då er fyrbenta vän ska vandra till sällare jaktmarker?

Om du kan svara ja på samtliga frågor har du förmodligen tänkt igenom vilket ansvar det innebär att skaffa hund.

Källa: Svenska Brukshundklubben

Val av hundras

Alla valpar är söta då de är små. Alla utvecklas, en del blir väldigt stora. Somliga raser kräver mer än andra.

Det är därför jätteviktigt att välja rätt ras och inte enbart titta på hundens utseende. Ta reda på rasens egenskaper. Fråga dig själv om du har något särskilt ändamål med ditt hundköp. Ska hunden användas som sällskap eller till jakt. Vill du tävla inom lydnad eller annan gren inom hundsport. Har du tid att sköta en lång päls?

Besök rasklubbarnas hemsidor på nätet, på Svenska Kennelklubben finns information om svenska godkända raser, www.skk.se.

När du köper valpen

Den dag du hämtar valpen ska följande ingå:

Kennelklubbens köpeavtal (skriftligt)

Registreringsbevis i Svenska Kennelklubben - valpens identitetshandling

Råd angående skötsel och utfodring

Filt eller leksak som luktar "mamma"

Valpen ska vara nybesiktigad (inom 7 dagar före leverans) med veterinärintyg i original

Valpen ska vara ID-märkt

Valpen ska vara avmaskad

Valpen ska vara vaccinerad

Valpen ska vara minst 8 veckor (först då är valpen fysiskt och socialt mogen att lämna tik och kullsyskon).

Källa : Svenska Brukshundklubben

Släppfest

Igår firade vi våra nya böcker (ni ser dem till höger). Idag njuter jag av glädjen det gav, och av alla blommor.

Tack vänner och kollegor. Tack Lotta på Guapa som fixade festen.

Resa i kris

Jag var tveksam att resa till Milano. Bara en knapp vecka efter att mamma lämnat oss. Det är något med ansträngningar som inte funkar i akut sorg. Vad nu en ansträngning är. Ibland kan det vara att behöva fokusera på något annat än sig själv.

Hade det varit en lång resa, långt bort och borta länge hade jag inte gjort det. Nu handlade det om en helg. Och jag reste.

Det var en märklig upplevelse. Som att vara där men ändå inte. Mamma låg som ett filter över allt jag gjorde. När jag åt risotto med kronärtskocka tänkte jag på hur mamma brukade äta kronärtskockor. Blad för blad, det där mjuka i ena änden.

När jag var på designmuseet tänkte jag på hennes symaskin.

När jag stod på torget framför den enorma katedralen tänkte jag på att hon och pappa också stått där en gång. Mitt i livet.

Sorgen och glädjen

På onsdag begraver vi mamma.

På fredag kommer lilla Anja.