Sorgen slussas ut

Jag får väldigt många kommentarer och mejl, från helt okända om sorg. Mycket vackra tankar. Igenkänningen är stor. Och jag blir som bedövad.

Kanske är ordet bedrövad.

Människor går omkring med sorg men talar inte om den. Inte förrän det ges en tydlig möjlighet. Som exempelvis i bloggar. Där kan man i lugn och ro formulera sig, och man behöver inte visa sig.

Eller i enskilda möten då man berättar vad som hänt. Då kan andra öppna sig som en sluss. Jag säger sluss för det forsar inte ut, det är en balanserad berättelse. Den har legat därinne och format sig.

Så kan sorgen se ut efter ett tag.

Balanserad men fortfarande väldigt privat.