När ska vi få se en Mästarnas Mästarinna?

Så var det klart. Ännu en Mästarnas Mästare har tagit sin titel - denna gång Armand Krajnc.

Förra gången vann Per Elofsson.

När ska vi få se en Mästarnas Mästarinna?

Som det är nu bygger deltävlingarna alldeles för mycket på fysisk styrka. Vilket män har fördel av. Det är väl ingen nyhet?

Programmet är underhållning i stjärnklass. Kul att se kända "gamla" idrottare i såväl fysiska och som psykiska utmaningar, men allra mest hur de tar sig fram i sociala sammanhang.

Deltävlingar med el-inslag tycker jag var botten. Otäckt.(De kröp under strömförande trådar).

Att finalen var orättvis, som det står i en kvällstidning idag, att Louise Karlsson snuvades på vinsten tycker jag inte alls. Alla har haft olika svagheter (Brolin under vatten, Sjöbergs knä, Thomas Johanssons höjdrädsla) Tyvärr kom Louise Karlssons stresshjärta just i finalen.

Armand Krajnc hade inte en enda svaghet. En värdig vinnare.

Men om Svt ska vara värdiga programmakare måste de tänka om. Vi vill se kvinnorna kvar längre i tävlingen, de måste få tävla på lika villkor.

Därför springer vi (och skriver)

”Jag kommer alltid på något nytt när jag springer. Varenda gång.” Så säger Torbjörn Flygt i senaste numret av ViLÄSER.

Det är inte helt ovanligt att skrivande människor springer mycket. De flesta av oss som springer gör det inte enbart för att få snyggare ben, utan för att tänka bättre.

Genom diagonalrörelserna (armarna) aktiverar vi både höger och vänster hjärnhalva. Vi får ihop tankarna, de blir större. Mycket större än när vi bara använder ena hjärnhalvan. (Båda hjärnhalvorna används, men den ena dominerar alltid.)

Hos de allra flesta rymmer den vänstra hjärnhalvan medvetande, språkförmåga i både tal och skrift, matematik, logik och analysförmåga. Den koncentrerar sig på en sak i taget. Högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, formkänsla och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt.

Har man varit ute och sprungit kan man känna en eufori över tankarna som väckts och liksom slagits ihop. Icke att förväxla med endorfin. Men lika härligt.

(Man behöver inte springa för att utföra diagonalrörelserna, går bra att gå men röra armarna mycket, liksom framför sig. Alternativt stå still och klappa dig själv på axlarna.)

Det är aldrig försent

Idag börjar min pappa på skrivarkurs.
Han är 84 år.

16 tips till frilansar och redaktörer

Idag ska jag hålla föredrag om att vara frilans. För att lyckas som frilansjournalist, och för att resultatet ska bli riktigt bra, krävs ett samarbete med redaktionen (läs kommunikation). Här är mina tips:

(Några av er har sett dem förut, de tål att repriseras)

Till dig som är frilans:
1.Studera noga tidningen du hör av dig till. Du måste veta en hel del om vilken inriktning tidningen har för att kunna pricka in rätt typ av material. Du är tidningens hantverkare, du ska komplettera den egna redaktionen. Ge dem ett förslag de inte själva kan komma på, eller göra. Överraska!

2.Tydlig vinkel är a och o. Tänk dig att du ska skriva om en tårta. Du kan inte skriva om hela tårtan. Du ska skriva om en tårtbit. Eller om grädden. Med andra ord: du ska fördjupa dig i något som finns i ett sammanhang. Läsaren ska känna jaha är det så här, oj då, men va intressant.

3.Kolla in tidningens webb. De tidningar som är riktigt duktiga på att arbeta med frilansmaterial har lagt ut kontaktuppgifter, men också hur eller vad de köper in.

4.Mejla dina förslag om du vet vem på redaktionen som ansvarar för uppköp. (Annars riskerar det komma bort). Mejla inga långa berättelser, förslagen ska vara korta och tydliga. Följ upp mejlen efter max två veckor om du inte fått något svar. Respektera redaktionens arbete om du ringer: fråga först och främst vem det är som har hand om frilansmaterial. Kan vara chefredaktör, redaktionssekreterare, redaktör ja faktiskt vem som helst. Inled med att fråga om det finns möjlighet att diskutera ett frilansförslag nu, eller om det passar bättre vid annan tidpunkt.

5.Om du får ja på ditt förslag: fråga då A. Vem är läsaren? Förhoppningsvis har tidningen en tydlig läsarprofil. B. Omfång, dvs hur lång ska texten vara. C. Deadline. Och för tusan, håll deadline! Tänk på att du sitter först i en lång produktionskedja. Det ska finnas tid för alla att arbeta in din text i en tidning.

6.Gör upp om betalning innan du börjar arbeta vidare.

7.När (om) du får kritik. Var öppen för den! Det kan kännas tungt, särskilt om man skrivit något personligt, men redaktören läser din text med stor vana och utifrån vad som är rätt just för den här tidningen. Visst ska du försvara det du tycker är bra, men kill your darlings är inget tomt uttryck. En öppen dialog om hur man förmedlar något i text är den allra bästa skolan. Se kritiken som en möjlighet till utveckling.

8.Om redaktion är nöjd med ditt arbete, smid medan järnet är varmt! Återkom med nya förslag, inget är mer värdefullt än att som frilans få en stadig uppdragsgivare. För tidningen är detta också guld, att arbeta med någon man känner, och som man vet levererar välskrivna texter, med rätt omfång i rätt tid.

Så här arbetar en redaktion med frilansmaterial: (Vagabond)

Journalistförbundets frilansrekommendationer.

Till dig som är redaktör (eller annan som köper in material):
1.Lägg ut information på tidningens hemsida om hur ni arbetar med frilansmaterial och gärna kontaktuppgift om vem som tar emot förslagen. Ett bra sätt kan vara att be frilansare skicka in sina förslag via mejl, då måste de tydligt formulera dem och du kan gå igenom dem när du inte sitter mitt uppe i något annat. (Gäller naturligtvis inte nyhetsmaterial.)

2.När du fått ett förslag på mejl: Låt då personen som skickat det veta att det är mottaget. Meddela också när han eller hon kan få ett svar. Gör i ordning ett standardmejl, så slipper du skriva om och om igen. Det är rimligt att ge besked om ja tack eller nej tack inom två veckor.

3.Var tydlig med vad uppdraget ska innebära (för du vill säkert diskutera idén lite, lägga till och dra ifrån). Jag säger det igen: Var jättetydlig. Ge gärna informationen skriftligt i mejl, men helst också genom ett samtal. Ju tydligare man är nu, desto bättre blir jobbet (för det mesta). Ge information om vem läsaren är, vad han eller hon ska få ut av texten, omfång och deadline.

4.Gör upp om betalning innan arbetet sätts igång.

5.När du väl fått materialet, bekräfta alltid att det är mottaget. (Då slipper du telefonsamtal eller mejl från frilansar som är noga med att sköta sin deadline och som vill veta om det kommit fram.) Du behöver inte ha läst det, men skriv ett mejl och säg ”Tack för ditt material. Jag har ännu inte läst, men återkommer till dig nästa vecka, då diskuterar vi din text”. Eller när du nu avser att återkomma. Men låt inte materialet ligga för länge, respektera frilansarens tid.

6.När du framför kritik av text, tänk på att alltid, alltid ta fram det som är bra först. Stärk skribenten, bygg en trygg plattform där ni tillsammans kan diskutera texten, både framgångar och fallgropar.

7.Informera frilansaren om när materialet kan komma att publiceras.

8.När det publicerats. Skicka en tidning. (Och gärna en karamell.)

Dansar med hundar

Jag har just gjort ett reportage om hundsporten freestyle. Hund och hundägare dansar tillsammans. Gör kullerbyttor, snurrar, hoppar och stampar takten med tassen.

När jag kom hem tänkte jag att nu bjuder jag upp Robin (labrador 10 år) där hon låg i sin korg.

Satte på Abba, för det är ju dansant. Sa "rulla" och "ducka" och "tassen takt" så som jag hört att man ska säga.

Robin lyfte inte ens på huvudet.

Funderar på om nya tillskottet Anja (staffetik som nu är 1,5 veckor) kanske är en vovve jag kan börja bugga med.

Lyxen att bli läst

I arbetet med romanen träffar jag en annan författare - Åsa Anderberg Strollo - varannan tisdag. Då går vi igenom varandras texter, kritiserar, diskuterar utveckling och dramaturgi.

Så har vi hållit på sedan i slutet av augusti.

Det är ovärderligt. På så sätt har vi också en deadline varannan vecka, då vi levererar text. Man vill helt enkelt inte missa möjligheten till kritik (och beröm). Vi kommer framåt!

Nu har en kollega och vän, tillika författare - Karin Alfredsson - också erbjudit sig att läsa.

Det är inga korta texter vi pratar om. Tid, gott folk, är vad som går åt, och ett tänkande. Som också tar tid. Det säger något om erbjudandet.

Nu sitter jag här med lyxproblemet att veta när jag ska lämna ifrån mig texter till Karin. Jag kan inte vänta tills jag känner mig färdig, det är nu, mitt i processen som hennes kritik (och beröm) är som viktigast.

Oslo perfekt för weekend

Just hemkommen från helg i Olso. Är full av energi. Man får mycket på få dagar. Skulle vilja utnämna Oslo till en av de bästa weekendstäderna. Varför?

1. Operahuset. Som ett isberg sticker det upp mäktigt så man tappar hakan. Och inuti... jag är mållös.
2. Munchmuseet. Ett sorgligt liv berättat genom berörande konst.
3. Ibsenmuseet. Dramatikern med de buskiga polisongerna var före sin tid. Hans museum och bostad visas som vore det ett dockhem.
4. Nobels fredscenter. Världens viktigaste museum. Från Martin Luther King till Obama.
5. Grand Cafè. Stig in i förra sekelskiftet. En hel vägg målad där den tidens stora människor avbildas (vi feminister knyter våra nävar i fickorna, hur många kvinnor tror ni avbildas? Ändå, en enastående målning.) Och bra mat!
6. Det går att promenera till det mesta.
7. Stadsdelen Grünerløkka. Lite som hemma på Söder, men med mer stänk av Pakistan.

Mer om Oslo kommer i en tidning nära dig...

Om reseskildringens konst

I nya numret av VILÄSER intervjuar jag Jenny Diski om resesklidringens konst. Hon vill inte gärna bli intervjuad, inte fotograferad heller. Så vi pratade en hel del om annat också. Om den vita färgen i Antarktis, om att sova med andra på tåg, om souvenirer som ser likadan ut över hela världen och om övertygelsen att dö varje gång man flyger.

Konsten att hitta sin egen röst

Jag är 242 000 tecken in i min bok. Ibland tycker jag att det är riktigt bra. Ibland suger det.

Ibland blir jag osäker.

Jag har något att berätta, det vet jag, men kommer det fram? Hur tolkar läsaren mina gestaltningar?Har jag en egen berättarröst?

Ju mer man pratar med människor om litteratur desto rörigare blir det. En del böcker jag får rekommenderade att läsa tycker jag inte alls är bra, ja bra och bra, jag tilltalas inte av tonen. Eller så berör inte berättelsen mig på djupet.

Sådant är naturligtvis djupt personligt.

Mitt i allt tyckande om vad som är bra eller dåligt inom litteraturen ska man försöka hitta sin egen stil. Det är svårt, men också en av de roligaste utmaningar jag haft. Man gör researchen i sig själv.

Jag brukar läsa andra böcker vars berättarmelodier tilltalar mig. För att bli smittad. Jag läser gärna:

- Jenny Diski

- Anders Paulrud

- Margareta Strömstedt

- Susanna Tamaro

Dagens hitta-hotell-tips

Att hitta bra och gärna billigt hotell på resa är knivigt. Jag går alltid efter läge, man får ut mer av resan då. Slipper onödiga transporter, upplevelsen blir mer tillgänglig.

Men. Inte alltid så lätt att veta var bra läge är. Mitt tips är att använda sig av www.gtahotels.com. Fyll i datumen då du söker hotell och använd sedan kartan. När man skrollar dyker hotell och priser upp i vänstermarginalen. Eller tryck på de röda hotellprickarna på kartan så får du upp hotellet med priser och allt.

Och - i storstäder. Ta reda på först vilket område som är "ditt" (läs guideböcker eller gå på personliga rekommendationer). Och bo nära tunnelbanan!

Skrev nyligen en krönika i Vi om hotellbokningar och fick en del frågor. Bland annat vilken av bokningssajterna jag tyckte var mest pålitlig. Svaret har ni alltså här.

Maiden och hennes små

Bilderna tagna av Lise-Lotte Åberg på Kennel JeLo Staff.

Saker jag tycker är tråkiga...

Ligger hemma och är sjuk. Allt e tråkigt. Kommer på vissa andra grejer som är riktigt urtråkiga. Nämligen

...vänta på apoteket.
...inget varmvatten när man ska duscha.
...människor som inte svarar på mejl.
...människor som inte svarar på sms.
...kallt kaffe.
...honungsvatten.
...folk som inte kan säga nej.
...vänta på någon man avtalat tid med.
...fasader.
...initiativlöshet.
...dåliga böcker.
...vissna tulpaner.
...smaklös mat.
...det här blogginlägget.

Hon ska heta Anja

Igår valpade Maiden (nedan). Där finns en tik till oss.

Rasen är Staffordshire Bull terrier, de har kraftiga lårmuskler och är smärttåliga. Därför ska hon heta Anja, efter Anja Pärson.

De kan dessutom göra sälen.

"Vad betyder cunt?"

Ser Lee Lozanos utställning på Moderna Museet.

En hel del könsorgan, några andra kroppsdelar, ord, ting, allt i en blandning inom en ram som inte riktigt går att förklara.

Så är det väl heller inte meningen att konst alltid ska kunna förklaras.

Nåväl. Står bakom två äldre damer. De tittar på en tavla där det står "Eat cunt" (Det står också något mer, man jag har glömt det, "be happy" eller något liknande). I övrigt finns ingenting i bilden som talar om vad cunt är. En av damerna säger:

– Vad betyder cunt?
– Vet inte, svarar väninnan fundersamt.

En bild lite längre bort har texten "Cunts!" Balls!" Då säger damen:

– Titta, här står det i plural. Cunts.
– Mmm. Kan det betyda vitaminer?

Jag är på vippen att lägga mig i, att förklara vad cunt är men hejdar mig. Kanske skulle jag förstöra deras konstupplevelse, att få diskutera vad de ser.

Dagens London-tips

Gratis guidad promenad runt stan förbi alla de stora sevärdheterna som Buckingham Palace och Trafalgar Square. Tar 2-3 rimmar. Avgång varje dag klockan 11 från Wellington Arch. Bring your best shoes. Läs mer här.

Maiden ska snart valpa

Vi har nu fått besked att vi har goda chanser att få valp från Maiden (om hon föder tikar).
Hon ska valpa kommande helg. Uppfödaren Lotta på Kennel JeLo Staff meddelar just via sms att Maiden inte äter, vilket är ett bra tecken på att något är på gång...

Så här såg Maiden ut om magen häromdagen:

Det här är pappa George:

Dude

I boken Man vet man är medelålders... skriver jag "när man blir mer och mer lik sin mamma".

Fick just syn på mig i spegeln. Tycker nog att jag blir mer och mer lik Big Lebowsky.

Om Rikie Lee Jones-konserten

Varför, säg varför, placerar man en artist som Rickie Lee Jones på Berns? Hennes publik är runt 50, på Berns finns bara ståplatser.

Därför tröttnar folk.

Därför blir man irriterad när konserten är en timme försenad.

Därför missar man mycket av det finstilta i hennes musik. Man ska givetvis sitta ner och lyssna på den äventyrliga rösten, på överraskande gitarrspel.

Någon borde också säga till henne att det är bra att ha fler gitarrer. Att stå och stämma mellan låtarna, då de andra musikerna, och vi i publiken lämnas att vänta (igen!) är tråkigt. Trist.

Sorry Rickie, jag lämnade konserten efter en knapp timme. Det räcker inte med att det stundtals var skitbra, för det skittråkiga och skittrötta i ryggen tog över.

Bäst of Sötnosar

Terrierutställning i Sollentuna. Bäst of Sötnosar:

Harriet. (Staffordshire Bull terrier) Anton 5 år till vänster. Hundägare.

Liza. (Staffordshire Bull terrier, 4 månader)

Magnus. (Yorkshire terrier)

Trazzel. (Border terrier)

Nikita. (American Staffordshire Bullterrier)



Zeb. (Australisk terrier)

Bullan. (Bullterrier)



Vill gå hem.

Dagens mod

Läser följande ingress i dagens SvD:

"ORÄDD. Livet handlar om att våga, tycker Milena Bergquist. Själv lämnade hon utan att tveka ett trivsamt hus på Lidingö för en sexrummare i Vasastan med 3,70 i takhöjd."

Nya böckerna "Lysande!"

Nu är våra nya böcker ute!

Idag kom första recensionen på sms: "Lysande! Nu har jag storfnissande läst båda böckerna. Jag vill köpa 10 ex av varje. Hur gör jag?" (Av Karin Alfredsson)

Smakprov ur Man vet man är medelålders när...

– man går in på ett modernt kafé och inte förstår vad de har på smörgåsarna. (Eller ens förstår vad som är smörgåsar.)

– man tycker att handlingen i Morden i Midsomer är både snabb och spännande.

– man inte omedelbart raderar mejlen med rubrik Viagra.

– man blir överraskad av sina egna fisar.

Boken ger du i present till den som närmar sig medelåldern, eller till dig själv för att fnissa.

You Know You Are Swedish When...

– the thought of drinking a shot of “schnapps” without singing has never occurred to you.

– after a restaurant meal with your friends, you split the check to the exact penny.

– you always announce when you are going to the toilet.

– you get nervous about unorganized waiting lines.

Du får också korta underfundiga texter om våra svenska traditioner. Om att äta kräftor med fåniga hattar, se på samma Kalle Anka jul efter jul, känslorna kring surströmming och studentsång på lastbilsflak.

Boken är din givna present på resa utomlands eller när du har utländskt besök.

Beställ böckerna här:

Medelålders.

Swedish.

Båda böckerna är gjorda av Bodil Sjöström, Elisabet Otterstedt och Göran Arvidson (illustrationer).

Film är (numera) bäst hemma

Jag trodde aldrig jag skulle säga det - men film är (numera) bäst hemma. Jag har knutit näven i fickan när de lade ner vackra jättebiografen Astoria på Nybrogatan i Stockholm, jublat över Bio Rio vid Hornstullsstrand som bevarats och som visar kvalitetsfilm.

Men igår.

Såg Alice i Underlandet.

Framför envisades en man att sitta framåtlutad så det inte gick att se.

Bredvid satt en människa med en intressant odör (läs sprit, gammal skinnjacka och CK One).

Längre bort ringde det i en mobil.

Nästan bredvid pratades det högt om hur de fått Helena Bonham Carters huvud så stort..

Alice i Underlandet? Skruvad, galen, fantastisk. Ska se den igen. Hemma.

Ryanair och goda nyheter

Att flyga med Ryanair är att ta bort all den flärd som tidigare omgivit resan.

Lite som boskap känner man sig i de trånga galonstolarna.

Men de bjuder på fler och fler destinationer och fler avgångar. Och priset - ja ni vet ju hur lågt det kan vara. Ett par hundralappar enkel resa. (När man väl klickat sig igenom alla tillägg som skatter, internetincheckning och så vidare.)

Den sista mars börjar Ryanair trafikera rutten Stockholm Skavsta – Faro (Portugal) med tre avgångar i veckan. Till Malaga kan man från den 22 juni välja på fyra flyg i veckan från Skavsta och från 25 juni finns tre i avgångar i veckan från Göteborg.

I ett pressmeddelande säger Erik Elmsäter, försäljnings- och marknadsansvarig för Ryanair i Norden:

– När hörde ni senast goda nyheter från SAS?

Lönelycka

Jag lever fortfarande i det där att när man fått lön kan man unna sig något extra. Jag går till Smokestackblues, letar efter skiva med Guy King. Han har den. Så ber jag om två tips för att utöka skivsamlingen därhemma och blir med två artister till: Luther Allison och Travis "Moonchild" Haddix.

Gör samma sak på Papercut. Letar efter filmen Badlands med Sissi Spacek och Martin Sheen, han har den. Så ber jag om tips för att utöka filmbiblioteket. Jag vill ha det karga USA, roadmovies allra helst och kommer hem med The Straight Story (Lynch), Two-Lane Blacktop och The Passenger.

Nu sitter jag här och tummar på fodralen. Funderar på vad jag ska se först. Lyssna på.

Vilken lyx.

Pia Degermark och hennes mamma

Såg dokumentären om Pia Degermark igår. Av Jacqueline Ramel och Amie Björkstedt.
Vilket liv. En sådan sorg att ha fött två barn och inte kunnat leva med dem.

Men det som slår mig allra mest är mamman. Hur hon inte "vill prata om det tråkiga", när det framgår att Pia varit på bantningshem redan vid 7 års ålder. Det är inte minst en förlust för mamman själv.
På pappan som svek och tog ifrån Pia det hus hon en gång fått och byggde hela sin tillvaro kring (steget till hemlös och amfetaminist var inte långt, inte i den värld som format Pia).

Men mest på mamman. Som hon aldrig lyckats frigöra sig från. Som hon nu, vid drygt 60 års ålder bor ihop med.

I filmen säger de båda att det är skönt att de har varandra och slipper vara ensamma. Men jag undrar om de skulle vara så ensamma, om de frigjort sig från varandra.

Fler chanser att se Ett liv - en film om Pia Degermark:
SVT1 Måndag 1 mars 2010 kl 00.50
SVT2 Torsdag 4 mars 2010 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 mars 2010 kl 14.50