MMS från syster Britta.
På Fuerteventura.
Avundsjuk? Jag?
fredag 29 januari 2010
Min ödmjuka vän
Jag köpte en hårdrockströja. Har länge velat ha en hårdrockströja. Inte för att jag gillar särskilt mycket hårdrock - AC/DC och Mustasch undantagen - men tröjorna är snygga. (För er oinvigda så ser de ut ungefär som tatueringar. Mönstrade t-tröjor med eldsflammor och dödskallar.)
Visade upp den för en vän.
Som skrattade. Inte åt mig eller åt tröjan utan i en glädje att jag äntligen köpt min tröja. Hon sa att jag var härlig. När jag frågade vad hon tyckte om tröjan skrattade hon igen och sa att den var som klippt och skuren för mig.
Igår var hon hemma hos oss på middag och fick se våra nya golv. När jag frågade vad hon tyckte sa hon:
– Man måste sätta in dem i sitt sammanhang. Vilka som bor här, vad de tycker om. Ni gillar ju blues, de här golven är som blues. De passar er perfekt.
Vad hon själv tycker är en helt annan sak.
Visade upp den för en vän.
Som skrattade. Inte åt mig eller åt tröjan utan i en glädje att jag äntligen köpt min tröja. Hon sa att jag var härlig. När jag frågade vad hon tyckte om tröjan skrattade hon igen och sa att den var som klippt och skuren för mig.
Igår var hon hemma hos oss på middag och fick se våra nya golv. När jag frågade vad hon tyckte sa hon:
– Man måste sätta in dem i sitt sammanhang. Vilka som bor här, vad de tycker om. Ni gillar ju blues, de här golven är som blues. De passar er perfekt.
Vad hon själv tycker är en helt annan sak.
onsdag 27 januari 2010
Så väljer jag restipsen
Ibland får jag mejl från läsare, ibland är det redaktörer som undrar.
Hur väljer jag restipsen?
Om man exempelvis ska till Rom, tipsar man verkligen om Colusseum då. Är inte det för uppenbart?
Jag har alltid tipsat med utgångspunkten att jag har en vän framför mig. Om han eller hon frågar om exempelvis Egypten, ger jag de tips jag tror skulle passa honom eller henne. För den person det är. I nya numret av Vi (2/10) bjuder jag på Kairo-tips.
Om en musikintresserad vän står framför mig och undrar vart jag skulle rekommendera att resa blir det Memphis eller Chicago. Förutsatt att personen gillar soul och blues (finns det någon som inte gör det?)
Och ja, jag skulle absolut tipsa om Colusseum i Rom. Tipsen handlar nämligen också om urval. Jag skulle aldrig välja bort Colussuem. Inte om jag aldrig varit i Rom.
Det är naturligtvis lättare att tipsa till platser som är fantastiska resmål, men som få upptäckt, exempelvis Marseille eller Valencia. Betydligt svårare till London eller Köpenhamn.
Jag vet såklart inte alltid vem läsaren är jag skriver för. Vad han eller hon har för intressen. Men jag behandlar er alltid som vänner.
Om jag undanhåller några tips från läsare, håller dem för mig själv och mina närmaste?
Aldrig.
Hur väljer jag restipsen?
Om man exempelvis ska till Rom, tipsar man verkligen om Colusseum då. Är inte det för uppenbart?
Jag har alltid tipsat med utgångspunkten att jag har en vän framför mig. Om han eller hon frågar om exempelvis Egypten, ger jag de tips jag tror skulle passa honom eller henne. För den person det är. I nya numret av Vi (2/10) bjuder jag på Kairo-tips.
Om en musikintresserad vän står framför mig och undrar vart jag skulle rekommendera att resa blir det Memphis eller Chicago. Förutsatt att personen gillar soul och blues (finns det någon som inte gör det?)
Och ja, jag skulle absolut tipsa om Colusseum i Rom. Tipsen handlar nämligen också om urval. Jag skulle aldrig välja bort Colussuem. Inte om jag aldrig varit i Rom.
Det är naturligtvis lättare att tipsa till platser som är fantastiska resmål, men som få upptäckt, exempelvis Marseille eller Valencia. Betydligt svårare till London eller Köpenhamn.
Jag vet såklart inte alltid vem läsaren är jag skriver för. Vad han eller hon har för intressen. Men jag behandlar er alltid som vänner.
Om jag undanhåller några tips från läsare, håller dem för mig själv och mina närmaste?
Aldrig.
tisdag 26 januari 2010
Bodil = bot och strid
Idag har Bodil namnsdag. Bodil är dansk form av det nordiska namnet Bothilda som är sammansatt av bot (som också betyder bättring)och hild som betyder 'strid, kamp'.
Jag lever upp till mitt namn. Hetlevrad och strider ibland, men har inte långt till ett förlåt och säkert ett bot. Undrar om andra Bodilar är likadana?
Drömmer om att göra ett jobb om Bodilar. Skulle vilja sammanföra Bodil Malmsten och Bodil Jönsson. Inte bara för namnen, men där börjar jobbet.
måndag 25 januari 2010
Inte allt från min mamma
På en middag häromkvällen frågade en vän vad vi fått från våra mammor. Inte saker, utan egenskaper.
Jag har fått suget efter öl. Det låter inte klokt, jag vet, men jag älskar malten. Brödsmaken och skummet. Min morfar var likadan. När jag besökte honom strax innan han dog, på Uddevalla lasarett, hade jag med mig en öl till honom. Han drack hela i ett svep. Tårarna trillade längs med kinderna.
Jag har också fått mammas känsla för att "man ska ha det gott". Unna sig goda saker, göra roliga saker. Ta alla sådana tillfällen i akt.
Jag har också fått hennes inställning att "allt går". Att man alltid kan anpassa sig, vad det än är.
Det är fina saker jag bär med mig.
Men jag vill inte ha hennes sjukdom. Mamma har Alzheimers sjukdom. Den är ärftlig. Ibland vaknar jag på nätterna och det dunkar i bröstet av oro.
Ibland ser jag hennes förvirrade blick framför mig och tänker att sådan kan jag också bli.
Jag har fått suget efter öl. Det låter inte klokt, jag vet, men jag älskar malten. Brödsmaken och skummet. Min morfar var likadan. När jag besökte honom strax innan han dog, på Uddevalla lasarett, hade jag med mig en öl till honom. Han drack hela i ett svep. Tårarna trillade längs med kinderna.
Jag har också fått mammas känsla för att "man ska ha det gott". Unna sig goda saker, göra roliga saker. Ta alla sådana tillfällen i akt.
Jag har också fått hennes inställning att "allt går". Att man alltid kan anpassa sig, vad det än är.
Det är fina saker jag bär med mig.
Men jag vill inte ha hennes sjukdom. Mamma har Alzheimers sjukdom. Den är ärftlig. Ibland vaknar jag på nätterna och det dunkar i bröstet av oro.
Ibland ser jag hennes förvirrade blick framför mig och tänker att sådan kan jag också bli.
fredag 22 januari 2010
Fler ord som vägledare
Fler ord har formats bland vänner och kollegor för att vägleda livet 2010.
Roligast av allt är diskussionerna runt orden, om medvetna val, om vad man vill fylla livet med. Hamnar inte sällan i det existentiella.
Här är några av orden:
Fokus
Njuta
Kul
Kroppen
Göra
Uppskatta (livet)
Slarva
Öppna dörrar
Roligast av allt är diskussionerna runt orden, om medvetna val, om vad man vill fylla livet med. Hamnar inte sällan i det existentiella.
Här är några av orden:
Fokus
Njuta
Kul
Kroppen
Göra
Uppskatta (livet)
Slarva
Öppna dörrar
torsdag 21 januari 2010
Så vackert om livet
Såg Himmel över Berlin igår, för vet inte vilken gång i ordningen. Ni vet Wim Wenders vackra film om änglarna i Berlin, framför allt om ängeln Damiel. I en scen möter han Peter Falk (som spelar sig själv). De levande kan inte se änglarna, men Peter Falk kan känna dem. Han har varit en själv.
Peter Falk står vid ett gatukök när han känner Damiels närvaro, och vill berätta om livet:
"Bara att ta i saker. Här är det kallt. Det känns skönt. Att röka. Dricka kaffe. Och gör man det tillsammans är det fantastiskt.
Att teckna. Man tar en penna och så gör man en mörk linje, och så gör man en ljus linje, tillsammans blir det en bra linje.
När man fryser om händerna så gnuggar man dem mot varandra. Det känns skönt."
Peter Falk står vid ett gatukök när han känner Damiels närvaro, och vill berätta om livet:
"Bara att ta i saker. Här är det kallt. Det känns skönt. Att röka. Dricka kaffe. Och gör man det tillsammans är det fantastiskt.
Att teckna. Man tar en penna och så gör man en mörk linje, och så gör man en ljus linje, tillsammans blir det en bra linje.
När man fryser om händerna så gnuggar man dem mot varandra. Det känns skönt."
onsdag 20 januari 2010
Barcelonatips från Barcelonabo
För att uppdateras på restauranglivet i Barcelona får jag ofta hjälp av Jessika på Performance Barcelona. Fick just en hel lista, den e så grymt bra att jag lägger ut den här, så kan ni också dra nytta av den:
Bästa tapas äter man på Ciudad Condal på hörnet Gran Via/Rambla Catalunya, samt på Cerveceria Catalana på Calle Mallorca/Rambla Catalunya, samma ägare! De har hållt ställningarna i många år och är fortfarande oslagbara vad gäller riktigt fräscha och läckra tapas! Det dignande utbudet kan beskådas i de jättelika bardiskarna som det är allra roligast att äta sina tapas i!
En annan klassiker är La Flauta på Calle Aribau, här kan man också smaska i sig lyxtapas, och med det menar jag både kalla och varma ”montaditos” såsom ”solomillo” (oxfile-bit på gott grillat bröd med majonäs på), ”bruschetta de langostino” (grillade jätteräkor på låång tandpetare med ett par tomater på samt grillat bröd med majo), fräscha ”chipirones” (friterade små bläckfiskar), ”almejas” (små minimusslor) mm mm!
Min favoritrestaurang heter ME (betyder mor på vietnamesiska) och drivs av en vietnamesisk kock uppvuxen i både Saigon och New Orleans, och som rotat sig här i Barcelona. Den andra partnern är den excentriska maitren, Javier (katalan som pratar alla världens språk flytande och gay såklart), restaurangens trademark är förutom den helt gudomliga maten att Javier alltid slår sig ner hos gästerna när de ska beställa, och egentligen är det till slut han som beställer samtidigt som han drar ur folk deras livshistorier! En mycket spännande restaurang med fusion Saigon, New Orleans & Barcelona! Bara bäst! Ligger uppe i Exiample på hörnet Calle Paris/ Calle Muntaner!
DOS CIELOS, C/ Pere 4, 272-286, Tel 933672076
Trendig, katalansk design, på top floor of Hotel ME Barcelona, med kända tvillingkockar som tonsätter fantastiska rätter till väl utvalda viner! Hotellet very Meatpacking på off location, maten är fantastisk och upplevelsen topp!
ABAC RESTAURANT HOTEL, Avda Tibidabo 1, Tel 93 319 66 00
Barcelonas "finaste" restaurang som har 2 stjärnor i Guide Michelin, utsökt, smakfullt, vackert beläget uppe på berget i grönskande trädgårdar. Abac är även hotell så man kan alltså bo där också om man vill.
CASA VARELA, Placa Molina 4, 93 415 41 68
Gammal fisk- och skaldjursrestaurang med generationer av bra restauratörer som idag fokuserar på högsta nivå av råvaror från medelhavsköket, fisk, även kött, kända för sina risrätter! Litet och intimt!
GAIG, Calle Aragon 214, 93 429 10 17
Inne på designhotellet Hotel Cram ett stenkast från gayhotellet Hotel Axel finns denna gourmet restaurant med 1 stjärna i Guide Michelin. Outstanding! Litet!
MOO, Calle Rosello 265, 93 445 40 00
1 stjärna i Guide Michelin och jag rekommenderar den inte! För stiff för min smak, man får inte ens fnissa till... Mycket experimentell, för komplicerat för att jag ska uppskatta det, min sista efterrätt där var en glass som smakade aska. Japp, just det, aska! Urk!
PETIT COMITET, Passatje Concepcion 13, Tel 93 550 06 20
En chic liten favorit där den katalanska kokkonsten serveras på ett modernt vis fast tillagat på mormors vis! URGOTT! Snyggt!
MURMURI, Rambla Catalunya 104, Tel 93 550 06 00
Ett av våra favorit boutiquehotell, deras restaurang serverar asiatisk, gott och stilrent, de har en mycket trevlig bar intill, Bar Marfil, som passar perfekt både före och efter middag! We like!
SPEAK EASY, Calle Corseca
I klassiker baren DRY MARTINI tar man första drajjan, sedan går man bakom baren in i en lönndörr som leder vidare in till en av spanjorernas egna favoriter vilket ger gott betyg. Katalansk gourmet! Har hållit sig på topp i många år nu!
VIA VENETO, Calle Ganduxer, 10 Tel 93 200 70 24
Gammal elegant klassiker där kockarna Jose och Pere Monje skapar katalansk högklass gourmet med en touch av La France.
Bästa tapas äter man på Ciudad Condal på hörnet Gran Via/Rambla Catalunya, samt på Cerveceria Catalana på Calle Mallorca/Rambla Catalunya, samma ägare! De har hållt ställningarna i många år och är fortfarande oslagbara vad gäller riktigt fräscha och läckra tapas! Det dignande utbudet kan beskådas i de jättelika bardiskarna som det är allra roligast att äta sina tapas i!
En annan klassiker är La Flauta på Calle Aribau, här kan man också smaska i sig lyxtapas, och med det menar jag både kalla och varma ”montaditos” såsom ”solomillo” (oxfile-bit på gott grillat bröd med majonäs på), ”bruschetta de langostino” (grillade jätteräkor på låång tandpetare med ett par tomater på samt grillat bröd med majo), fräscha ”chipirones” (friterade små bläckfiskar), ”almejas” (små minimusslor) mm mm!
Min favoritrestaurang heter ME (betyder mor på vietnamesiska) och drivs av en vietnamesisk kock uppvuxen i både Saigon och New Orleans, och som rotat sig här i Barcelona. Den andra partnern är den excentriska maitren, Javier (katalan som pratar alla världens språk flytande och gay såklart), restaurangens trademark är förutom den helt gudomliga maten att Javier alltid slår sig ner hos gästerna när de ska beställa, och egentligen är det till slut han som beställer samtidigt som han drar ur folk deras livshistorier! En mycket spännande restaurang med fusion Saigon, New Orleans & Barcelona! Bara bäst! Ligger uppe i Exiample på hörnet Calle Paris/ Calle Muntaner!
DOS CIELOS, C/ Pere 4, 272-286, Tel 933672076
Trendig, katalansk design, på top floor of Hotel ME Barcelona, med kända tvillingkockar som tonsätter fantastiska rätter till väl utvalda viner! Hotellet very Meatpacking på off location, maten är fantastisk och upplevelsen topp!
ABAC RESTAURANT HOTEL, Avda Tibidabo 1, Tel 93 319 66 00
Barcelonas "finaste" restaurang som har 2 stjärnor i Guide Michelin, utsökt, smakfullt, vackert beläget uppe på berget i grönskande trädgårdar. Abac är även hotell så man kan alltså bo där också om man vill.
CASA VARELA, Placa Molina 4, 93 415 41 68
Gammal fisk- och skaldjursrestaurang med generationer av bra restauratörer som idag fokuserar på högsta nivå av råvaror från medelhavsköket, fisk, även kött, kända för sina risrätter! Litet och intimt!
GAIG, Calle Aragon 214, 93 429 10 17
Inne på designhotellet Hotel Cram ett stenkast från gayhotellet Hotel Axel finns denna gourmet restaurant med 1 stjärna i Guide Michelin. Outstanding! Litet!
MOO, Calle Rosello 265, 93 445 40 00
1 stjärna i Guide Michelin och jag rekommenderar den inte! För stiff för min smak, man får inte ens fnissa till... Mycket experimentell, för komplicerat för att jag ska uppskatta det, min sista efterrätt där var en glass som smakade aska. Japp, just det, aska! Urk!
PETIT COMITET, Passatje Concepcion 13, Tel 93 550 06 20
En chic liten favorit där den katalanska kokkonsten serveras på ett modernt vis fast tillagat på mormors vis! URGOTT! Snyggt!
MURMURI, Rambla Catalunya 104, Tel 93 550 06 00
Ett av våra favorit boutiquehotell, deras restaurang serverar asiatisk, gott och stilrent, de har en mycket trevlig bar intill, Bar Marfil, som passar perfekt både före och efter middag! We like!
SPEAK EASY, Calle Corseca
I klassiker baren DRY MARTINI tar man första drajjan, sedan går man bakom baren in i en lönndörr som leder vidare in till en av spanjorernas egna favoriter vilket ger gott betyg. Katalansk gourmet! Har hållit sig på topp i många år nu!
VIA VENETO, Calle Ganduxer, 10 Tel 93 200 70 24
Gammal elegant klassiker där kockarna Jose och Pere Monje skapar katalansk högklass gourmet med en touch av La France.
tisdag 19 januari 2010
måndag 18 januari 2010
Dagens hundar
Ovan - Margot, Staffetik på 6 månader. Inte still en sekund.
Nedan - Väskhundar. Fick inte deras namn men gissar på Rut och Knut.
fredag 15 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Häng med mig till San Francisco
I höst är jag reseledare. Vi reser till San Francisco, därifrån Highway 1 till Los Angeles. Besöker också galna Las Vegas. Följ med! Läs mer här. (Skrolla ner till Kalifornien)
tisdag 12 januari 2010
Hitta mig mellan porr och heroin
Min bok Vänskapskoden står nu i hyllorna på pocketshop. Ni hittar den mellan Porrkungen och Heroine Diaries.
söndag 10 januari 2010
Röda skynken
Läser Mia Skäringers bok, fylld av krönikor och utdrag från hennes blogg. När jag läser om hur hon retar sig på en kvinna som äter äpplen med en liten kniv, är det omöjligt att hålla tillbaka ett skratt. Kniven är inlindad i papper, papper som hon sedan använder för att putsa äpplet med varefter hon delar äpplet i små bitar som hon stoppar i munnen med spetsen av kniven. Mia blir provocerad av äppelkvinnan som tycks ha hur mycket tid som helst, medan Mia knappt hinner gå på toa på morgonen för alla barn som ska ha sitt och komma iväg som de ska.
Röda skynken, tänker jag och lägger boken i knät. De där som fälls ner och så reagerar man snabbt som en reptiltunga. Inte sällan med aggressivitet.
Själv blir jag galen på folk som skalar clementiner. Inte när de tar av skalet, men när de drar i det där vita som inte är kött. Drar och drar. Får upp små flikar av vitt som de pillat upp med någon vass nagel och så kan de dra i en liten tråd till. I evigheter. Tills clementinen nästan torkat ihop. Jag vill slita clementinen ifrån dem och säga men ät för fan, vad väntar du på! Inget jag är stolt över. Min reaktion avslöjar min egen otålighet.
En vän ser rött när någon sminkar sig i tunnelbanan. Inte bara det, hon får kväljningar. En annan blir förbannad (läs ursinnig) då män sitter med benen brett isär och tar upp plats för två säten. En tredje tål inte svarta strumpor i sandaler.
Häromdagen satt en kvinna mitt emot mig på tunnelbanan och tog fram ett litet etui. Ur etuit tog hon fram en tandpetare och började gräva i munnen. Inget rött skynke, men trevligt är det inte.
Titeln på Mia Skäringers bok: ”Dyngkåt och hur helig som helst”.
Alltid retar den någon.
Röda skynken, tänker jag och lägger boken i knät. De där som fälls ner och så reagerar man snabbt som en reptiltunga. Inte sällan med aggressivitet.
Själv blir jag galen på folk som skalar clementiner. Inte när de tar av skalet, men när de drar i det där vita som inte är kött. Drar och drar. Får upp små flikar av vitt som de pillat upp med någon vass nagel och så kan de dra i en liten tråd till. I evigheter. Tills clementinen nästan torkat ihop. Jag vill slita clementinen ifrån dem och säga men ät för fan, vad väntar du på! Inget jag är stolt över. Min reaktion avslöjar min egen otålighet.
En vän ser rött när någon sminkar sig i tunnelbanan. Inte bara det, hon får kväljningar. En annan blir förbannad (läs ursinnig) då män sitter med benen brett isär och tar upp plats för två säten. En tredje tål inte svarta strumpor i sandaler.
Häromdagen satt en kvinna mitt emot mig på tunnelbanan och tog fram ett litet etui. Ur etuit tog hon fram en tandpetare och började gräva i munnen. Inget rött skynke, men trevligt är det inte.
Titeln på Mia Skäringers bok: ”Dyngkåt och hur helig som helst”.
Alltid retar den någon.
torsdag 7 januari 2010
Fundering om tonåringar
För andra gången hamnar jag bredvid en trött tonåring på konsert. Igår var det på magiska Jenny Wilson med Tensta Gospel Choir på Dramaten. Den kombinationen. Say no more. Jo förresten, det var nåt så sagolikt bra.
Det tyckte inte tonåringen bredvid som hela konserten igenom satt och läste en tidning. Även när det var mörkt. Vilket fick mig att tänka att det nog var trots, snarare än intresse för det som stod i tidningen.
Förra gången en trött tonåring satt bredvid var på Diana Krall. Då utan tidning men med ett högljutt stånkande.
Jag undrar varför någon släpar med sin tonåring som verkligen inte vill. Biljetterna kostar ju en del, (vill minnas att Diana Krall kostade över 800 kr/st) och de upptar plats för dem som verkligen vill se (båda konserterna slutsålda) Är det för att:
- försöka lära dem nåt om musik?
- ha koll på dem?
- straffa dem?
- visa andra att man har en kulturell tonåring? (Vilket man uppenbarligen inte har)
Hjälp mig gärna ni tonårsföräldar för jag vill gärna förstå.
Det tyckte inte tonåringen bredvid som hela konserten igenom satt och läste en tidning. Även när det var mörkt. Vilket fick mig att tänka att det nog var trots, snarare än intresse för det som stod i tidningen.
Förra gången en trött tonåring satt bredvid var på Diana Krall. Då utan tidning men med ett högljutt stånkande.
Jag undrar varför någon släpar med sin tonåring som verkligen inte vill. Biljetterna kostar ju en del, (vill minnas att Diana Krall kostade över 800 kr/st) och de upptar plats för dem som verkligen vill se (båda konserterna slutsålda) Är det för att:
- försöka lära dem nåt om musik?
- ha koll på dem?
- straffa dem?
- visa andra att man har en kulturell tonåring? (Vilket man uppenbarligen inte har)
Hjälp mig gärna ni tonårsföräldar för jag vill gärna förstå.
Jag ska golva den jäveln del 2
Kära golvslipare/behandlare:
Om man använder Timberex till golvet, måste man arbeta in det. Typ 3-4 lager. Sedan polera upp det så det blir en bra yta.
Det vet till och med jag.
Att lägga ett lager och sedan dra går inte för sig.
Försökte ni luras?
Ni är välkomna hit imorgon igen, för att fixa till det. Vi måste flytta härifrån igen. Bökigt är bara förnamnet.
Om man använder Timberex till golvet, måste man arbeta in det. Typ 3-4 lager. Sedan polera upp det så det blir en bra yta.
Det vet till och med jag.
Att lägga ett lager och sedan dra går inte för sig.
Försökte ni luras?
Ni är välkomna hit imorgon igen, för att fixa till det. Vi måste flytta härifrån igen. Bökigt är bara förnamnet.
tisdag 5 januari 2010
Jag ska golva den jäveln
Är en dum rubrik. Hade först tänkt Gott nytt golv men den har ingen täckning.
Så här:
Golvet i vår lägenhet skulle slipas och behandlas måndag och tisdag före nyårsafton. Vi lånade liten lägenhet under tiden. Golven slipades på måndagen men på tisdagen ringer de och meddelar att de är sjuka.
– Du vet att nu kan vi inte sätta in någon annan gubbe.
Nähä.
Betyder att det hela skjuts upp fem dagar eftersom det är lång nyårshelg.
Vi hade två val. Antingen flytta tillbaka alla möbler in på de nyslipade men obehandlade golven för att flytta ut dem igen när arbetet skulle fortsätta. Eller bo kvar i den lilla lånade lägenheten.
Vi valde lilla lånade lägenheten. På måndagen kom golvsliparen och fortsatte. Tisdag, alltså i morse var jag där kl 7 för att släppa in dem igen. Då ringer de och säger att de inte kan komma förrän i eftermiddag.
– Ni pallrar er hit nu!
Sa jag.
En halvtimme senare står de sura i dörren.
Nu är golvet behandlat och vi kan flytta in i morgon bitti.
Om det inte vore så att de behandlat med fel färg.
(Orkar någon överhuvudtaget läsa det här? Orkar ni i så fall med en grej till? Det var dåligt gjort, slarv i hörnen.)
Så här:
Golvet i vår lägenhet skulle slipas och behandlas måndag och tisdag före nyårsafton. Vi lånade liten lägenhet under tiden. Golven slipades på måndagen men på tisdagen ringer de och meddelar att de är sjuka.
– Du vet att nu kan vi inte sätta in någon annan gubbe.
Nähä.
Betyder att det hela skjuts upp fem dagar eftersom det är lång nyårshelg.
Vi hade två val. Antingen flytta tillbaka alla möbler in på de nyslipade men obehandlade golven för att flytta ut dem igen när arbetet skulle fortsätta. Eller bo kvar i den lilla lånade lägenheten.
Vi valde lilla lånade lägenheten. På måndagen kom golvsliparen och fortsatte. Tisdag, alltså i morse var jag där kl 7 för att släppa in dem igen. Då ringer de och säger att de inte kan komma förrän i eftermiddag.
– Ni pallrar er hit nu!
Sa jag.
En halvtimme senare står de sura i dörren.
Nu är golvet behandlat och vi kan flytta in i morgon bitti.
Om det inte vore så att de behandlat med fel färg.
(Orkar någon överhuvudtaget läsa det här? Orkar ni i så fall med en grej till? Det var dåligt gjort, slarv i hörnen.)
måndag 4 januari 2010
Mår Robin bra av en ny familjemedlem?
Har beslutat att skaffa en Staffevalp till sommaren. Eller? Min labrador Robin (ovan) närmar sig 10 år. Hon är lite svag i höfterna, och med ålderns rätt börjar hon bli lite trött. En Staffe är en tuff hund, även om de som valpar ser ganska oskyldiga ut. Ska Robin orka, blir det bra för henne?
Skaffade Robin då vi hade vår labradorhanne Moses. Han var då 8 år och började bli lite gubbe. Men när Robin kom till familjen, vild och helt galen, fick Moses en roll. Han tog hand om henne. Fostrade. Lärde henne till och med att ha mössa på sig.
söndag 3 januari 2010
Jag vill vara Ranelids vän
Björn Ranelid var huvudperson på Stjärnorna på slottet igår. Jag satt klistrad. Som jag tror många gjorde. På twitter läser jag idag flera korta funderingar om honom, de flesta kan summeras med "Vad ska man tycka om Ranelid".
Jag tänker att jag vill vara hans vän. Skulle vilja höra honom prata mer, få lov att ställa mina egna frågor. Självklart bli man berörd om historien kring hans läpp, om den kärlek hans föräldrar gav honom, om den kärlek han också hyser för andra.
Jag gillar honom. Han bryter mot alla Jantelagar, klär sig snyggt, det får gärna fler män göra, och böjer och bänder på språket. Jag gillar däremot inte hans sätt att raljera över andra författare. Själv "övade" han på att skriva i 14 år innan första romanen kom ut. Och vi som skriver vet att författandet inte har några genvägar, men att ondgöra sig över att vissa haft betydligt kortare startsträcka och levererar storsäljare med fattigt spårk är faktiskt ungefär lika lågt som att kommentera människors utseende offentligt.
Ranelid har ingen aning om vad som döljer sig bakom andra författares framgångar. Den ödmjukhet och respekt han själv önskar sig borde vara klädsamt att också visa andra. Som den gentleaman han är.
Det där med att kommentera utseende. Lågt, som sagt, dessvärre inget ovanligt. Ranelid är bra när han ger igen, men allvarligt talat, hur många kvinnor får inte ständigt höra kommentarer om sitt utseende utan att det kalas mobbing eller trakasserier? Elisabeth Höglund är bara en.
Det skulle jag vilja prata med Björn Ranleid om.
Jag tänker att jag vill vara hans vän. Skulle vilja höra honom prata mer, få lov att ställa mina egna frågor. Självklart bli man berörd om historien kring hans läpp, om den kärlek hans föräldrar gav honom, om den kärlek han också hyser för andra.
Jag gillar honom. Han bryter mot alla Jantelagar, klär sig snyggt, det får gärna fler män göra, och böjer och bänder på språket. Jag gillar däremot inte hans sätt att raljera över andra författare. Själv "övade" han på att skriva i 14 år innan första romanen kom ut. Och vi som skriver vet att författandet inte har några genvägar, men att ondgöra sig över att vissa haft betydligt kortare startsträcka och levererar storsäljare med fattigt spårk är faktiskt ungefär lika lågt som att kommentera människors utseende offentligt.
Ranelid har ingen aning om vad som döljer sig bakom andra författares framgångar. Den ödmjukhet och respekt han själv önskar sig borde vara klädsamt att också visa andra. Som den gentleaman han är.
Det där med att kommentera utseende. Lågt, som sagt, dessvärre inget ovanligt. Ranelid är bra när han ger igen, men allvarligt talat, hur många kvinnor får inte ständigt höra kommentarer om sitt utseende utan att det kalas mobbing eller trakasserier? Elisabeth Höglund är bara en.
Det skulle jag vilja prata med Björn Ranleid om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
