Såg Himmel över Berlin igår, för vet inte vilken gång i ordningen. Ni vet Wim Wenders vackra film om änglarna i Berlin, framför allt om ängeln Damiel. I en scen möter han Peter Falk (som spelar sig själv). De levande kan inte se änglarna, men Peter Falk kan känna dem. Han har varit en själv.
Peter Falk står vid ett gatukök när han känner Damiels närvaro, och vill berätta om livet:
"Bara att ta i saker. Här är det kallt. Det känns skönt. Att röka. Dricka kaffe. Och gör man det tillsammans är det fantastiskt.
Att teckna. Man tar en penna och så gör man en mörk linje, och så gör man en ljus linje, tillsammans blir det en bra linje.
När man fryser om händerna så gnuggar man dem mot varandra. Det känns skönt."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar