fredag 30 oktober 2009

Cirkeln är sluten



Tuva begravdes idag.

Vi lindade in urnan i hennes fleecefilt.

Vi lade en sten från Årstaviken - hennes favoritpromenad- ovanpå grästuvorna och jorden.

Vi har tänt en marchall.

Vår labrador Robin var med. Då vi skålat i gravöl lade hon sig intill graven.

Cirkeln är sluten.

Tuva ligger nu åter på den plats hon gjorde till sin då hon kom till oss allra första gången. Det är bara ett och ett halvt år sedan. Alldeles för kort tid. Men full av glädje.

torsdag 29 oktober 2009

Läsaren framför näsan

I senaste numret av tidningen Vi skriver chefredaktör Anneli Rogeman om ett kompendie som Sigge Ågren skrivit för oss journalister: "För läsarnas skull".

Jag fick det i min hand 1992.

Och det sa klick.

Inte sagt att jag blev skitbra skribent på studs, men Sigge gav mig verktyget för att mejsla mig i den riktningen.

Vad är man som skribent om ingen läser det man skriver?

Jag funderar dagligen på vad som håller läsaren kvar vid texten, vad som får henne/honom att lämna den, hur det tolkas som jag skriver. Tack Sigge för de funderingarna!

När jag arbetade på Vagabond hade vi en läsare i åtanke som vi alltid skrev för. Hon/han hette först Tintin, men när Tintin blev lite för gammal hittade vi en ny - Kim. (Nu tror jag bestämt han/hon blivit ännu yngre, kanske heter han/hon Robin.)

De som arbetade för oss fick en läsarprofil, för att veta vem man skrev eller fotade för.

Nu, när jag är frilans finns ständigt en läsare framför näsan. Hon/han heter lite olika beroende på var jag skriver.

Men du finns alltid där.

onsdag 28 oktober 2009

Musik för bikers



Skriver en scen från ett bikerhak i Oklahoma City. Måste beskriva rätt musik och undrar om det är Born to be Wild med Steppenwolf (minns Easy Rider) eller ZZ Top eller möjligtvis Motorhead (åtminstone namnet är passande).

Frågar en som vet, och får en hel lista på 100 låtar i retur från en annan som marknadsför sig just på detta sätt. Kolla här.

tisdag 27 oktober 2009

Min skrivjävul

Idag är det deadline för textinlämning på skrivarkursen.
Max 20 sidor kan vi lämna in. De bedöms allra mest av läraren, men också av kurskamraterna. Så som det brukar gå till på skrivarkurser.

Vi har talat mycket om skrivprocessen. Någon skriver om, mellan 20 och 30 gånger. För hand. Sedan på dator. Vi talar om att texten är ett levande väsen och att den måste få skena iväg. Sist fick jag kommentaren "nu jävlas texten med dig".

Det tycker jag om.

Min egen skrivprocess är promenader. Resekrönikorna jag skriver i Vi exempelvis, har förutom ett livslångt resande ungefär 8 timmars tänk bakom sig (inte i sträck). Mestadels under promenader längs Årstaviken eller på Ågestas vida fält. Tänker ut tema. Början och slut. Formuleringar och kronologi. När jag väl sätter mig och skriver brukar det bli något helt annat.

Kanske inte helt annat, men det blir sällan som jag tänkt. Texten börjar faktiskt leva ett eget liv då jag staplar ord på varandra. Varje gång blir jag överraskad. Det är som det sitter en liten jävel i armarna på mig, på väg från hjärnan till tangentbordet påverkar den mina fingrar.

Det är en härlig jävel.

måndag 26 oktober 2009

Vart tar allt liv vägen?



Idag har vi hämtat hem Tuvas aska.

Det är konstigt.
En liten trälåda. Det är allt vi har kvar av henne.

Vart har hennes varma kropp tagit vägen.
Hennes mjuka mage.
Den sura andedräkten.
De okontrollerade fisarna.
Öronen som vaket lyssnade åt alla vädersträck.
Den glada svansen som slog mot väggen på morgonen.
Tassar som ville springa.
Hennes lena kinder.

Vart tar allt liv vägen?

lördag 24 oktober 2009

Off season i fjällen



Man har backarna för sig själv helt enkelt.

fredag 23 oktober 2009

Fådda presenter

– Biljett till Sissela Kyles "Dina dagar är räknade"
– Byxor för skogen
– Mus (till datorn) med AIK-logga (jag är Hammarbyare)
– Lars Keplers "Hypnotisören"
– Flaska vin
– Presentkort på Paper Cut
– Thailändskt förkläde
– Tvål
– Ekologisk kokbok
– Boken "Strage text"
– Cd med Sweet Foxes
– Rosor
– Flaska whisky
– Stor kudde (ska matcha nya fondtapeten)

Nej jag fyllde inte jämnt, men har förbannat härliga vänner. TACK!

torsdag 22 oktober 2009

Idag fyller jag år



Födelsedagspussar, presenter på posten, långpromenad, hemgjord pizza och bärs med vänner. Det är min dag idag!

tisdag 20 oktober 2009

Svaret från Yasuragi

Idag fick jag svar från Yasuragi (på klagomålet nedan). Eftersom det inte tycks ha fungerat att kommentera direkt på denna blogg lägger jag istället in svaret här:

Hej Bodil,
Tack för dina kommentarer kring din senaste vistelse på Yasuragi.
Det är för oss mycket viktigt att få ta del av våra gästers synpunkter så vi ständigt kan förbättra oss. jag är därför mycket tacksam att du tog dig tid att skriva. jag är dock ledsen att vi inte lyckades leverera enligt förväntan denna gång.

Yasuragi betyder inre ro och harmoni vilket är precis vad vi önskar att alla våra gäster skall uppleva hos oss. Därför uppmanar vi alla som vistas här att visa hänsyn till medgästerna och t ex inte tala i mobiltelefon i loungen eller uppträda allt för högljutt i restaurangerna.

I Japan kan man nå inre ro och harmoni på många sätt. Ett av de mest populära är att sjunga karaoke. Därför har vi byggt en japansk karaokelounge bakom receptionen. Denna är dubbelt ljudisolerad för att inte störa. Antagligen var någon av dörrarna i ljudslussen inte helt stängd när du passerade.

Vi beklagar att nattstädningen av spa-loungen störde. Normal sett får detta inte ske efter midnatt. Här får vi se över rutinerna så det inte upprepas i framtiden.

Sist men inte minst, vi har aldrig fått något brev. När/till vem skickade du detta? Enligt våra rutiner skall alla ev. klagomål besvaras inom 48 timmar.
Än en gång, tack för dina synpunkter. Det är min förhoppning att vi får se dig som gäst på Yasuragi även i framtiden och att vi då kan leva upp till dina förväntningar.

med vänlig hälsning
YASURAGI HASSELUDDEN
Michael Larkner
marknadschef

Sjung ut på Yasuragi! Kom och testa vår helt nya och mycket japanska Karaoke-Lounge. Perfekt aktivitet för grupper upp till 30 personer. Läs mer under ”möten” på www.yasuragi.se.

måndag 19 oktober 2009

Yasuragi är inte fridfullt

Jag har nyligen besökt japanska badet Yasuragi, på Hasseludden utanför Stockholm. Men det var inte så fridfullt som det utger sig vara.

Har varit där många gånger, sex, kanske sju gånger och alltid tyckt mycket om det.

Men den senaste gången var inte bra.

Jag blev förvånad över att folk tilläts sitta och prata i mobiltelefon i rummet (som är ett vilorum) vid fruktbuffén. Det var minst sagt störande.

Jag blev också förvånad över den enorma ljudnivån i restaurangen. Vi var ett sällskap om 7 personer och hade problem att föra ett vettigt samtal eftersom det var så svårt att höra varandra.

På kvällen då vi gick för att lägga oss, ca 23.20, var det ett himla liv i ett rum i början av korridoren, nästan bakom receptionen. Lät lite som på en finlandsfärja. Det hör liksom inte hemma på Yasuragi.

På natten väcktes jag av ett ljud som närmast kan beskrivas som att man flyttar stolar, drar dem mot golvet. Jag vet inte var det kom ifrån, ovanifrån eller underifrån. Det höll på en dryg timme, ja det lät som om någon höll på att möblera om. Jag ringde receptionen.
Även grannen i rummet intill väcktes av ljuden.

Jag skrev ett brev till Yasuragi, nästan ordagrant som jag skrivit ovan. De har inte svarat, även det är ganska dåligt. Det tillhör väl ändå god stil att beklaga om en gäst inte är nöjd?

fredag 16 oktober 2009

Vänner på resa



Finns inget bättre än att få bilder från vänner på resa. Om man ser på bilden ovan kan man ju undra hur de har det. Bilderna kom just från Berlin. Han till vänster heter Göran, är fotograf och formgivare. Han till höger heter Lennart och är vår veterinär.

Om man kollar bilden nedan kan man fatta att de bor bra. (Fattas bara annat, hotellet är rekommenderat av moi. Heter Velvet.)

Söders hemligaste park



Passerade just Södermalms hemligaste park. Ligger mellan Eriksdalsskolan och de gamla järnvägsspåren vid Årstaviken. På somrarna finns ett fik i den lilla parken, fiket heter Rackaren så jag undrar om parken möjligtvis heter Rackarparken. Någon som vet?

Måste komma ihåg att tipsa om den om jag någon gång gör en guide om Stockholm. Det är en vacker plats högt över vattnet, inte så många hittar dit, folk sitter och läser, om somrarna några få som solar.

Bilden togs för några veckor sedan. Betydligt gulare nu.

onsdag 14 oktober 2009

Skänk en tanke

Litteratur i all ära, men visst vore nya tankar ett bra alternativ att också ägna sig åt under resan till och från jobbet?

Man kunde få en tanke i spärren eller när man kliver på bussen. I en automat, ungefär som kölappar. En hel redaktion har under natten tagit fram nya ord som ska väcka våra tankar.

Ett ord kunde vara mod, en annan plikt en tredje tro. Man skulle kunna få välja svårighetsgrad och kanske få en tuffare utmaning i dualitet, introspektion och förbehållslös kärlek.

Kanske skulle tankarna vara kopplade direkt till en politisk händelse eller aktualiteter. På de lapparna kunde det stå fildelning, styrelseuppdrag och dollarkurs. För att göra det ännu roligare kunde man få välja kategori. Musik? Ja då blir orden kanske Miss Li, Bruce Springsteen eller mungiga. Under kategorin Semester fanns orden badboll, Gotland och New York för att också få drömma sig bortom horisonten en stund.

På Sport-lapparna kunde det stå allt mellan superettan och skänkelvikning, och kanske skulle vi kunna märka upp hela tunnelbanevagnar för öppna filosofiska samtal kring vad som händer då vi dör, eller vad som skapar godhet.

När man sedan avslutar sin resa skulle lapparna kunna återvinnas. Vi lägger dem i stora containrar. Sparar alla containrar i ett stor bergrum någonstans tills Victoria och Daniel gifter sig. Då används de som konfetti över brudparet. Varsågoda: Hela Stockholms samlade tankar.


lördag 10 oktober 2009

Privat eller personligt

Vi talade om detta, jag och goda vänner. Satt i ring kring ett frukostbord och diskuterade. Vi var inte helt överens, ingen kan väl påstå att det finns en tydlig gräns mellan att vara privat och personlig.

På en av de reportagekurser jag varit med och arrangerat var min programpunkt just detta. Att var personlig men inte privat. Det gick alltid åt helvete. Stora diskussioner. Det var liksom meningen att det inte skulle går så bra att beskriva skillnaden, men att belysa svårigheten.

Nu tar jag fram anteckningarna från föreläsningen och hittar följande:

Det personliga är det som alla kan känna igen sig i, det privata är det vi inte har med att göra. Onödig info, men också det som kanske rör vid den personliga integriteten, som är för utelämnande.

Privat

Husdjur - om det inte är det texten handlar om.

Barn - mest du själv som är intresserad av dem.

Sambon - fundera på om hon/han verkligen har någon betydelse.

(Ta det försiktigt med: Sjukdomar, sex, den egna kroppen)

Personligt

Känslor

Sinnena sätter färg på ett reportage: smak, hörsel, synintryck, dofter, känsel

Inuti – rädsla, glädje, sorg, längtan, hopp, förväntan.

(Ta det försiktigt med: ilska, avund)



Jag fattar fortfarande ingenting.

fredag 9 oktober 2009

Lockad till Vancouver



"Kolla in bilden på Vancouver och säg att du inte vill åka dit..."

Skrev någon i ett mejl.

Jag säger: Jag vill åka dit.

Kanske passa på att åka till Seattle samtidigt.

Då är man mitt i Twin Peaks-land.

torsdag 8 oktober 2009

Berättarens position

Så har jag varit på kurs igen. I det litterära skrivandet.

Denna gång talade vi om berättarens position. Varifrån berättas texten? Hur och i vilket syfte?

Berättaren kan finnas:

- I det skedda.

- I huvudet på någon eller några av karaktärerna.

- I minnet. (Man berättar utifrån något som hänt, har facit i hand)

- I en rekonstruktion (Vad var det som hände?)

Man kan fråga sig:

– Var är nuplanet och var är dåplanet?

– Vad är det för sorts berättelse jag vill berätta?

–Var ligger kärnan?

Jag har i mitt eget skapande försökt skriva dialog. Den hanterar jag. Har också från förra gången jobbat på att vila i texten. Det tycker Erik också att jag visar att jag kan.

Nu är det bara resten.

tisdag 6 oktober 2009

Jag - en kärringjävel

Jag är på uruselt humör. Har halkat ur spår. Trotsig som en tonåring. För många negativa besked på sistone, dessutom en sorg över en hund, som inte alltid får så mycket förståelse. (En man, faktiskt min bror, skrev att jag inte skulle vara så dramatisk. Det är ju BARA EN HUND! EN HUND!)
Tack för den.

Så gick jag just ut med min andra hund. Vi gräsplätten borta vid Timmermansgården stod en man och pinkade mot ett hus.

– Kan du inte åtminstone pinka i en buske, sa jag.

– Ska du säga. Din hund pinkar ju överallt, sa han.

– Men du har väl ändå större hjärna än en hund, så du kan planera ditt pinkande. Kanske till och med leta upp en toalett, sa jag.

– Håll käften kärringjävel, sa han.

måndag 5 oktober 2009

Man ska väl leva som man lär

Hon ska just gå på bussen. I ena handen håller hon förköpsremsan. Den andra trycker in det sista av en korv med bröd i munnen. Huvudet är lutat åt sidan så att mobilen sitter där den ska när hon mellan tuggorna försöker prata.

Ingen ovanlig syn när man bor i en storstad. Men jag ser henne av en särskild anledning: hon är föreläsare om hälsa och stresshantering.

Behöver jag säga att förtroendet faller som en laxöring till marken?

Vi åker förbi en av stans hippaste hårsalonger. Därinne går ett förvånansvärt stort antal frisörer med icke-frisyrer. Jag menar långt hår inte särskilt klippt och i hästsvans. Jag ser denna dag ingen polis som går mot röd gubbe men tänker på alla frikostiga bonusar i en tid då man skulle vilja att alla hjälpte till för att få finanserna på rätt köl.

Samma sak med politikers ansikten då de ger löften, man trevar efter det trovärdiga, en botten där ankaret sitter säkrat. Och när vi anar att det bara är tomma pratbubblor faller de som furor. ”To be, and not to seem” säger en vän i USA. Att vara och inte verka vara. Det är i många fall helt avgörande för att våga köpa en tjänst, sätta in pengar eller ändra ett eget beteende. Man vill gärna att läkaren som säger att man borde sluta röka, inte röker själv. Eller att miljöförespråkaren inte kör bil till jobbet. Man ska leva som man lär annars faller förebilderna. Fy för den på skatteverket som jobbar svart, eller Gud förbjude, den präst som svär.

Det sägs ju att skomakarens barn alltid går i trasiga skor. Det sägs också att man skaffar sig det jobb man behöver. Frisörerna kanske vågar klippa sig en dag. Hon med korven kanske skulle gå i ännu värre spinn om hon inte varje dag påminde sig själv om att ta vara på sig.


fredag 2 oktober 2009

Grattis VI LÄSER! Och VI!



Tidningen Vi läser är nominerade till Årets tidskrift, Designpriset och Publishingpriset.

Vad är väl det mot os 2016!

Fantastiska människor gör Vi läser, då blir det också en fantastisk tidning.

PÅ tidningen Vi har Johan Norberg nominerats till Årets krönikör och Margaretha Nordgren till Årets journalist.

Vilket gäng! GRATTIS allihop!

Jag hejar på Chicago



Ikväll avgörs vilken stad som ska stå värd för OS 2016.

Jag hejar tveklöst på Chicago.

En stad som alltid hamnat i skymundan av New York. I mina ögon långt mycket roligare, vackrare, snällare och mer överraskande.

Dags att sätta Chicago på världskartan. Jag håller tummarna.