Man kunde få en tanke i spärren eller när man kliver på bussen. I en automat, ungefär som kölappar. En hel redaktion har under natten tagit fram nya ord som ska väcka våra tankar.
Ett ord kunde vara mod, en annan plikt en tredje tro. Man skulle kunna få välja svårighetsgrad och kanske få en tuffare utmaning i dualitet, introspektion och förbehållslös kärlek.
Kanske skulle tankarna vara kopplade direkt till en politisk händelse eller aktualiteter. På de lapparna kunde det stå fildelning, styrelseuppdrag och dollarkurs. För att göra det ännu roligare kunde man få välja kategori. Musik? Ja då blir orden kanske Miss Li, Bruce Springsteen eller mungiga. Under kategorin Semester fanns orden badboll, Gotland och New York för att också få drömma sig bortom horisonten en stund.
På Sport-lapparna kunde det stå allt mellan superettan och skänkelvikning, och kanske skulle vi kunna märka upp hela tunnelbanevagnar för öppna filosofiska samtal kring vad som händer då vi dör, eller vad som skapar godhet.
När man sedan avslutar sin resa skulle lapparna kunna återvinnas. Vi lägger dem i stora containrar. Sparar alla containrar i ett stor bergrum någonstans tills Victoria och Daniel gifter sig. Då används de som konfetti över brudparet. Varsågoda: Hela Stockholms samlade tankar.
Det personliga är det som alla kan känna igen sig i, det privata är det vi inte har med att göra. Onödig info, men också det som kanske rör vid den personliga integriteten, som är för utelämnande.
Privat
Husdjur - om det inte är det texten handlar om.
Barn - mest du själv som är intresserad av dem.
Sambon - fundera på om hon/han verkligen har någon betydelse.
(Ta det försiktigt med: Sjukdomar, sex, den egna kroppen)
Personligt
Känslor
Sinnena sätter färg på ett reportage: smak, hörsel, synintryck, dofter, känsel
Inuti – rädsla, glädje, sorg, längtan, hopp, förväntan.
(Ta det försiktigt med: ilska, avund)
Ingen ovanlig syn när man bor i en storstad. Men jag ser henne av en särskild anledning: hon är föreläsare om hälsa och stresshantering.
Behöver jag säga att förtroendet faller som en laxöring till marken?
Vi åker förbi en av stans hippaste hårsalonger. Därinne går ett förvånansvärt stort antal frisörer med icke-frisyrer. Jag menar långt hår inte särskilt klippt och i hästsvans. Jag ser denna dag ingen polis som går mot röd gubbe men tänker på alla frikostiga bonusar i en tid då man skulle vilja att alla hjälpte till för att få finanserna på rätt köl.
Samma sak med politikers ansikten då de ger löften, man trevar efter det trovärdiga, en botten där ankaret sitter säkrat. Och när vi anar att det bara är tomma pratbubblor faller de som furor. ”To be, and not to seem” säger en vän i USA. Att vara och inte verka vara. Det är i många fall helt avgörande för att våga köpa en tjänst, sätta in pengar eller ändra ett eget beteende. Man vill gärna att läkaren som säger att man borde sluta röka, inte röker själv. Eller att miljöförespråkaren inte kör bil till jobbet. Man ska leva som man lär annars faller förebilderna. Fy för den på skatteverket som jobbar svart, eller Gud förbjude, den präst som svär.
Det sägs ju att skomakarens barn alltid går i trasiga skor. Det sägs också att man skaffar sig det jobb man behöver. Frisörerna kanske vågar klippa sig en dag. Hon med korven kanske skulle gå i ännu värre spinn om hon inte varje dag påminde sig själv om att ta vara på sig.
