Idag har vi hämtat hem Tuvas aska.
Det är konstigt.
En liten trälåda. Det är allt vi har kvar av henne.
Vart har hennes varma kropp tagit vägen.
Hennes mjuka mage.
Den sura andedräkten.
De okontrollerade fisarna.
Öronen som vaket lyssnade åt alla vädersträck.
Den glada svansen som slog mot väggen på morgonen.
Tassar som ville springa.
Hennes lena kinder.
Vart tar allt liv vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar