torsdag 7 januari 2010

Fundering om tonåringar

För andra gången hamnar jag bredvid en trött tonåring på konsert. Igår var det på magiska Jenny Wilson med Tensta Gospel Choir på Dramaten. Den kombinationen. Say no more. Jo förresten, det var nåt så sagolikt bra.

Det tyckte inte tonåringen bredvid som hela konserten igenom satt och läste en tidning. Även när det var mörkt. Vilket fick mig att tänka att det nog var trots, snarare än intresse för det som stod i tidningen.

Förra gången en trött tonåring satt bredvid var på Diana Krall. Då utan tidning men med ett högljutt stånkande.

Jag undrar varför någon släpar med sin tonåring som verkligen inte vill. Biljetterna kostar ju en del, (vill minnas att Diana Krall kostade över 800 kr/st) och de upptar plats för dem som verkligen vill se (båda konserterna slutsålda) Är det för att:

- försöka lära dem nåt om musik?
- ha koll på dem?
- straffa dem?
- visa andra att man har en kulturell tonåring? (Vilket man uppenbarligen inte har)

Hjälp mig gärna ni tonårsföräldar för jag vill gärna förstå.

6 kommentarer:

Jenny Morelli sa...

jag tror alla fyra kan vara rätt,
trist stil.

Jenny Morelli sa...

min tonnis hatar oss för att vi måste åka till indien nästa vecka, de är rätt skumma tonnisar

mowa sa...

Har iof inga egna tonåringar, men har viss erfarenhet av dem. Min gissning är att konsertbesöken i efterhand och eventuellt i förhand omtalas av tonåringen med helt andra toner.
Det är inte coolt att gå på konsert med sina föräldrar, men det är coolt att ha varit på konsert.
Kanske?

Bodil Sjöström sa...

Det tror jag, att de är skumma, har full respekt för att det kan vara besvärligt att vara tonårsförälder. Men ibland undrar jag hur man tänker. Tror också att vi barnlösa är de riktigt stora kritikerna. när det gäller barnuppfostran.

Bodil Sjöström sa...

Mowa - det var klokt sagt! jag tror dig!

Nattens bibliotek sa...

De är lite oförutsägbara tonåringarna. Ibland kan de sura men sedan hör man dem återge hela teatern/konsert i detalj för en kompis efteråt. Och ibland kan de verkligen uppskatta hela händelsen och man får en kram och ett tack.

Jag tar ofta med mina tre barn på olika evenemang, men jag tvingar inte om motståndet är kompakt.
Jag försöker välja teater/konsert med omsorg så chanserna ökar för positiv upplevelse (t ex Bounce, Stadsteaterns ungdomsuppsättningar, Debaser, Stå-upp-comedy osv). Jag skulle aldrig ta med barnen på en teater som är tung tom för vuxna.