Jag var på 50-årsfest.
Massa människor från media. In kom Bim Enström. Henne har jag alltid velat prata med.
Hon gled över golvet i sin röda skinnjacka och sitt vackra stålgrå hår i svans.
Så plötsligt stod hon framför mig och jag sa hej.
– Bim, sa hon hälsade med fast handslag.
– Bodil, sa jag.
Sen blev det tyst fast det var en massa surr omkring.
– Bim och Bodil, sa jag för att ha något att säga. Det låter lite som Piff och Puff.
Då gick Bim.
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
den BORDE ha gått hem!Her loss
Gud vilken härlig humor du har!!!!
Pau
haha!
...hon kan inte ha ngn humor....jag skrattade högt! Tack svägerska!
Fruktansvärt roligt! Du vinner, hon förlorar, 1-0 till dig!/Broder Per
Skicka en kommentar