Jag orkade inte med partiledardebatten igår. Anklagande istället för redogörande. Zappade över till Kunskapskanalen och hamnade rakt inne i hjärnan. Om musikens betydelse. En av många vetenskapliga studier handlade om leken. Att musik är de vuxnas möjlighet till lek.
Att musik ibland tar fram något man varit. Något (någon) inom sig man sällan får kontakt med annars.
Jag tänker på damen jag såg i somras på Chicago Blues Festival. Förra årets finaste minne. Hur hon släppte loss. Hon stod tio meter framför mig. Började rycka i armar och knän, sedan dansade hon. Vände sig om och såg på mig, på oss andra som kände glädjen. Dansade och dansade. Jag tittade mer på henne än på bandet.
Hon lekte. Och jag tänker nu, att äntligen fick hon leka.
måndag 1 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag minns också henne. Hon hade kul! Det hade vi med!
Kul va ordet sa Bill till Bull.
Skicka en kommentar