Läser Anders Paulruds debutroman Det regnar i Wimbledon. Hör på detta:
"Jag måste säga det med en gång: det här är en sann berättelse, den har ägt rum i det verkliga.
Som fiktion är den omöjlig; fiktion kräver ett visst mått av trovärdighet, det behöver inte verkligheten. Det som händer i verkligheten är numera ofta så oerhört att ingen skulle kunna hitta på det.
I en fiktiv berättelse skulle det heller inte vara möjligt att låta en människa vara två personer samtidigt; i verkligheten är man alltid minst två."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh,har du också upptäckt Paulrud! Fick i mina händer "Fjärilen i min hjärna", förmodligen från hustru Karin, som har en förunderlig känsla för när jag ska läsa skönlitteratur, och vad, istället för tabeller och kartor, gick f.ö. en dokumentär på TV, finns på YuoTube tror jag, mycket bra!
big brother
Han är egentligen mer än litteratur. Han är musik. /B
Skicka en kommentar