Det är svårt att föreställa sig hur Anja Pärson fungerar. Hur hon kan ställa sig i samma backe där hon höll på att slå ihjäl sig, med smärta i hela kroppen och "en vad som inte fungerar". Med en hel värld som håller andan.
Och ta medalj.
Förra dygnets dramatik kommer gå till historien.
Jag skulle vilja krypa in i hjärnan på henne, se hur hon gör, se hur hon lyckas tränga bort både rädsla och smärta. Och hitta tron på sig själv. (Sen skulle jag ta med mig det jag vet och ge till Helena Jonsson.)
Om inte Anja får bragdguldet efter detta är bragdguldet inget värt.
Och bronset igår, var inget annat än guld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar