Yta och djup

Igår var jag på Vi-kalas som inleddes med ett samtal om yta och djup. Jessika Gedin höll snyggt ihop diskussionen där vi bland annat hörde Lena Endre säga att yta och djup är på samma påle. Ytan måste ha kontakt med djupet, och djupet med ytan.

Anneli Rogeman berättade att något av det ytligaste hon gjort var att säga att hon skule vilja tilbringa lång tid utomlands med sina barn. Att säga det var ytligt. Något av det djupaste hon gjort var att göra verklighet av det hon sa. Hon flyttade till Kerala med man och tre barn. I ett år.

Dan Wolgers menade att vi istället för yta och djup borde tala om att göra saker levande. Eric Sjöström VD på Stockholms Kulturhus ville inte heller gärna använda sig av ordet yta eller djup och talade hellre om att ta hela spektrat på allvar. Ordet bred kom ur hans mun ofta och varmt.

Mingelkalas sätter fingret på kombinationen yta och djup. Själv blir jag nervös, för jag kommer aldrig åt djupet. Träffar så många intressanta människor, har precis börjat gräva ner i ett spännande ämne, när nästa intressanta människa kommer och samtalet blir avbrutet och man börjar på ett nytt ämne.

Känner mig nästan ohövlig som inte pratar klart med en enda person.

Igår började jag prata med nya och gamla vänner om pappor, definition på kvalitét, musik, Nepal, hundar och resor (i den kombinationen), foto och texter det svänger om.

Jag hade velat veta mer, och med fler, men ni hör ju - den kombinationen fungerar inte.

Kom hem lagom till herrarnas guldstafett. Ytterligare ett synliggörande av yta och djup. Det krävs inget intellektuellt tänkande, men vi (jag) blir engagerade på djupet.