Jag är på uruselt humör. Har halkat ur spår. Trotsig som en tonåring. För många negativa besked på sistone, dessutom en sorg över en hund, som inte alltid får så mycket förståelse. (En man, faktiskt min bror, skrev att jag inte skulle vara så dramatisk. Det är ju BARA EN HUND! EN HUND!)
Tack för den.
Så gick jag just ut med min andra hund. Vi gräsplätten borta vid Timmermansgården stod en man och pinkade mot ett hus.
– Kan du inte åtminstone pinka i en buske, sa jag.
– Ska du säga. Din hund pinkar ju överallt, sa han.
– Men du har väl ändå större hjärna än en hund, så du kan planera ditt pinkande. Kanske till och med leta upp en toalett, sa jag.
– Håll käften kärringjävel, sa han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vem är det att säga hur sorg ska se ut. En trofast hund sörjer man hur mycket som helst. Isa
F-n, vad folk är otrevliga inte konstigt att det är krig. Bring your bazooka next time - Kraaaam S
hmm...så det är alltså skottpengar på brodern, inte undra på att det är krig.Per
Nej några skottpengar på brodern är det inte. Inte på någon annan heller.Här ska inte startas några krig.
/Bodil
Han hade inte större hjärna en en hund....
Maud
Skicka en kommentar