Hon behöver knappast presenteras, Anna Odell. Efter att ha fejkat en psykos har fokus hamnat mer på henne och vad konst är, än psykvården.
Nu visas hennes utställning på konstfack. Anna Odell är nu åtalad på tre punkter.
Konst måste ibland tänja så hårt på gränserna att det gör ont, att den är förbi lagens marginaler. Jag har inga problem med det.
Konstnärer är för mig personer som gestaltar problem, företeelser, politik på ett sätt som vi icke-konstnärer inte kan. Och som tar till verktyg eller metoder som är bortom de vanliga skriva orden, eller de talade.
I skuggan av det känns det alldeles för enkelt att spela psyksjuk.
Att utnyttja människor så som Anna Odell också gjort, både de som försökte hjälpa henne på bron, och personalen är bara så billigt.
Jag hade en av mina bästa vänner på St Görans psykakut den natten. Hon fick vänta.
I mina ögon är Anna Odell ingen konstnär. Jag kräver mer av konst än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar