Klockan är fem över sju. Står vid svampen på Stureplan och väntar. Min vän ringde just kvittrande glad: ”Raring, några minuter sen bara, men jag är på väg!”
Vissa kommer alltid sent. Jag vill gärna förstå mekanismerna bakom. Jo, det finns ”dom” som alltid kommer försent. Och ”vi” som alltid väntar.
Dom brukar skylla på att bussen eller tunnelbanan är sen, att det inte fanns någon parkeringsplats eller att tiden bara rann iväg. Vi förlåter alltid, såklart älskar vi även försenade vänner, men inom oss mumlar vi att stan är full av klockor och att planera sin tid kan väl ändå inte ta ett helt liv att lära sig?
Jag har hittat ett gemensamt drag hos alla dom. De har ofta väldigt stora almanackor, med stora flikar i olika färger och post-it lappar som sticker ut som solfjädrar. Eller kalender i mobilen som ska synkroniseras med dator. De har över huvudtaget väldigt mycket hjälpmedel för att försöka hålla ordning på tiden.
Vi som väntar är kontrollmänniskor. Planerade, organiserade och fyrkantiga. Våra almanackor är små, ty vi har det mesta i huvudet. Vi ser det som ett svåröverkomligt nederlag om vi någon gång själva kommer försent. Vi har kraftiga skor eftersom en avsevärd del av vår dag tillbringas stående i väntans tider.
Förlåt, jag generaliserar. Ändå har jag bara börjat. Något roligt måste man väl ändå ha för sig alla dessa minuter som man väntar.
Nu är klockan tolv över sju. Hon kommer sällan förrän en kvart efter avtalad tid. Om jag inte vore så plikttrogen kunde jag gömma mig, stå och spionera i någon mörk port och ringa då jag ser henne närma sig svampen. ”Raring, kommer snart, typ om en halvtimme!” skulle jag kvittra. Om hon frågade varför kunde jag säga att det är payback-time.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Haha! Underbart.
Ett annat gemensamt drag jag har noterat är att dessa försenade människor har väldigt trevligt där de är. Jag har en på nära håll. Vi äter middag och jag vet att hon har en tid att passa. Men hon kommer inte iväg för hon har så trevligt. Hon är helt enkelt närvarande i nuet. Väldigt charmigt för henne men inte för mig som sitter och hoppar över att hon låter någon stackare stå och vänta vid Svampen.
jag är nästan alltid i tid o är en sådan där fyrkantig typ som står och hetsar upp mig när de inte kommer...(känslan är typ: jag är inte viktig, min tid är inte viktig..)
Jag håller med, skulle faktiskt vilja lägga till: Ni som alltid är försenade (ta åt er ni som bör) ni är respektlösa, ni slösar med min tid. För ni anser väl ändå inte att er tid är viktigare?
Bodil
Jag tror vi som kommer i tid gör fel som står kvar och väntar. Den enda vi kan förändra är oss själva och vårt eget beteende. Jag tror att vi ska börja gå därifrån och visa att så här vill vi inte bli behandlade. Tydligt visa att "du stjäl min tid och det accepterar inte jag."
Så klokt och riktigt. jag tror mest jag blir förbannad på mig själv. Eftersom jag alltid väntar och är lite mesig i de situationerna.
(jag har ett jävla humör annars.)
jag kan också ha humör men är också mesig i de situationerna för jag ser så mycket fram emot att träffa den jag ska träffa, det positiva väger liksom tyngre än det negativa...(och bör väl göra det?)Att gå är att det negativa vinner..
Men, det är en sak att vänta på någon man tycker om, än att exempelvis på jobbet alltid sitta och vänta på en och samma person som försinkar hela mötet. Jag kan inte vara ensam om att ha arbetat med sådana personer.
Skicka en kommentar