I arbetet med romanen träffar jag en annan författare - Åsa Anderberg Strollo - varannan tisdag. Då går vi igenom varandras texter, kritiserar, diskuterar utveckling och dramaturgi.
Så har vi hållit på sedan i slutet av augusti.
Det är ovärderligt. På så sätt har vi också en deadline varannan vecka, då vi levererar text. Man vill helt enkelt inte missa möjligheten till kritik (och beröm). Vi kommer framåt!
Nu har en kollega och vän, tillika författare - Karin Alfredsson - också erbjudit sig att läsa.
Det är inga korta texter vi pratar om. Tid, gott folk, är vad som går åt, och ett tänkande. Som också tar tid. Det säger något om erbjudandet.
Nu sitter jag här med lyxproblemet att veta när jag ska lämna ifrån mig texter till Karin. Jag kan inte vänta tills jag känner mig färdig, det är nu, mitt i processen som hennes kritik (och beröm) är som viktigast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej, jag är gärna din lyx! Men den sista meningen fattade inte jag "Jag kan inte vänta tills jag känner mig färdig, det är nu, mitt i processen som hennes kritik (och beröm) är som viktigast." Det får du gärna utveckla. Jag brukar lämna när jag tänker "Nu kommer jag inte längre själv."
Ska försöka: det är både och. När jag är "färdig" med 20 sidor, det mått som du och jag brukar lämna till varandra, är jag så färdig jag kan bli. Men vet att du kommer tycka, kritisera (och berömma). Då går jag tillbaka, skriver om och ändrar. Karin ska få hela mitt material. Jag kan inte vänta tills jag känner mig helt färdig med det, men "så färdig jag kan bli". Vill inte vänta tills jag skrivit till slutet, jag har ju en tredjedel kvar och tycker det är viktigt att få kritik nu så jag kan använda mig av den tills bokens sista sida.
Rörigt... får försöka ta det lajv. Tack för att du LÄSER! /Bodil
Skicka en kommentar