Sämsta betyget kan vara bästa betyget

I höstas sa en vän om Jenny Diskis Främling på tåg att det väl "inte kunde vara så svårt att skriva som hon gör".

Det gjorde ont. Jag skulle kunna offra en liten kroppsdel för att kunna skriva som Diski.

En bekant sa likande om Bengt Ohlssons krönikor i DN. Att "de ju inte är särskilt märkliga".

Någon gång hör jag också folk (inte de som själva skriver eller fotograferar) säga om exempelvis ett foto: "Det kan väl inte vara så komplicerat att ta en sådan bild. Bara man har en riktig kamera." Medan det kan ha tagit en halv dag, två assistenter flera hundra bilder och en duktig fotograf för att få till den. (Därmed inte sagt att bra bilder måste ha så mycket resurser bakom sig.)

Alla som arbetar kreativt vet att det enkla är det svåra, och jag tänker, att om de uppfattar ett foto eller en text som enkel att få fram så är det ju ett riktigt bra betyg. Då får man leva med att få förstår hur mycket arbete som ligger bakom.