Detroit må vara i en kris värre än på länge, men musiken dör aldrig. Motowns museum är fullt, vi trängs på visningen och enligt Diana Ross-kopian vi träffar har det aldrig varit så många besökare som nu.
Kan naturligtvis ha att göra med att Motown fyller 50 år, men också att musik alltid varit en helande kraft. I svåra tider behöver vi den mer än någonsin. Då Motowns artister reste runt i en 10 veckor lång turné 1962, var det genom ett segregerat USA. Men musiken förenade.
Det hör också till historien att vi blir oerhört stressade av denna Diana Ross-kopia. Vi tror först att det ÄR Diana Rosss, men för smal, för ung. Så visar det sig att hon faktiskt uppträder som Diana Ross och hon ger oss smakprov på sin röst då hon sjunger lite. Hon pratar faktiskt till och med som Diana Ross. (Hon heter egentligen Jasmine Dubois.)
Besöket i gamla Studio A är en av resans höjdpunkter. Hisnande att se originalstudion med alla mikrofoner och pianon som bland annat Supremes, Four Tops och Stevie Wonder använt. Golvet i studion är håligt, klart anfrätt av alla stampande klackar.
För att skapa det lilla ekot, som var typiskt för Motowns sound, gjordes ett extra utrymme på cirka en kubikmeter i taket (som en liten vind) där mikrofoner placerades.
Artisterna gick på charmkurser. Supremes vackra kläder kallades inte klänningar, de var uniformer (enligt bossen Barry Gordy Jr). ”That is what you wear when you work”. Spegelpaljetterna gjorde att varje klänning vägde närmare 20 kg.
Finns massor att berätta. Håll utkik i en tidning, inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar