tisdag 23 juni 2009

Kanada kul men...

detroit

Från Detroit till Windsor i Kanada är vägen inte lång. En bro eller en tunnel bara så är man där. För 3.75 dollar tar vi Tunnel-bus som åker skytteltrafik mellan de båda länderna.

Windsor liksom Detroit känns övergivet, men Windsor har inte de tomma gamla byggnaderna som står likt skelett i downtown Detroit. Mer städat kan man säga. Vi gör tre saker:

- Äter lunch (prima, portionerna dessutom mer mänskliga).

- Fotograferar Detroits skyline (GM-byggnaden känner ni igen, inuti är det som ett rymdskepp med en vinterträdgård, kafèer, restauranger och butiker).

- Provar kanadensisk öl (god).


ol

När vi återvänder till USA händer det som alltid händer i amerikansk passkontroll. Skitstövlar till kontrollanter. Använder en attityd som är närmast fascistisk. Om någon råkar sätta foten över linjen där man ska vänta på sin tur ropar det ”Back!” som om man närmade sig ett minfält.

Att man kan vara turist är helt otänkbart. Man ska ha anledning att besöka USA, (utom nyfikenhet). Den godtas med tveksamhet efter det att man skrivit på att man inte är terrorist eller lidit av psykisk sjukdom.

”And who are we?” säger kontrollanten surt när jag säger att vi bara besökt Windsor över dagen. Han tittar på mina vänner längre bak i kön som om de hade vapen på sig. Han bläddrar sedan surt i passet. Att jag har stämplar från Kambodja och Vietnam skapar alltid stor misstänksamhet. Och avsky. Jag måste än en gång förklara varför jag reser. Om jag säger att jag är journalist tas jag till sidan.

När vi gick igenom passkontrollen i Chicago för nästan 2 veckor sedan var det en äldre kvinna som inte fyllt igenom sitt ”arrival-.card” ordentligt. I stället för att hjälpa henne sa kontrollanten att det inte var hans problem att hon inte kunde fylla i pappren och att hon fick ställa sig sist i kön.

Jag har sett barn bli utskällda. Människor som inte talar engelska bli utskällda. Jag undrar vilka instruktioner passkontrollanterna får. I så gott som alla andra yrkesgrupper som har med människor att göra är bemötandet klanderfritt.

De ger en sur eftersmak, de där entréerna i landet. Riktigt sur. Det kan väl ändå inte vara meningen?

Inga kommentarer: