1. Vi såg Michael Jacksons hatt och handske (från Billie Jean-videon) på Motownmuseet. Michael Jackson lär själv ha överlämnat hatten och handsken till museet, tillsammans med en check på 125 000 dollar. Då, när vi stod och funderade över hur stort hans huvud måste ha varit, och hur tung handsken med alla paljetter måste ha varit, levde han. Nu i efterhand, när det tragiska nyheten ramlat ner, känns den där upplevelsen på ett annorlunda vis. Större, absolut större.
Michael Jackson med syskon upptäcktes på Motown, en av de stora hitsen i början av karriären var "I want You Back" och såklart "ABC". Jag köpte en samling Motownlåtar och lyssnar nu till hans klara rena barnröst i låten "Got to Be There." Också låten känns större nu.
2. På Sergels torg i Stockholm och på Götaplatsen Göteborg, kanske på fler ställen, samlas människor och formar sin egna minnesplatser. Fotografier, ljus, blommor, hälsningar. Så gjorde vi när Anna Lindh dog, såväl utanför Rosenbad som vid NK:s entré. När Astrid Lindgren lämnade jordelivet åkte vi med blommor i hand till hennes hem vid Vasaparken i Stockholm. Stod där tysta, kände samhörighet, kände att vi gjorde något av sorgen. Något som mitt i det förfärliga kändes bra. I Sverige har den här typen av gemensam offentlig sorg förmodligen börjat när Olof Palme mördades. Rätta mig gärna om jag har fel.
Läs mer om besöket på Motownmuseet här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar