Jag köpte en blank och fin espressobryggare på Åhléns.
När jag kom hem insåg jag att jag köpt fel, inte den jag egentligen ville ha och beslöt mig för att åka till Åhléns och lämna tillbaka den nästa dag.
Nästa dag: Jag står vid disken där jag betalat bryggaren och expediten (samma som jag köpte den av) öppnar förpackningen, tar bryggaren ur en plastpåse och skruvar isär delarna.
– Den är använd, säger hon.
– Det är omöjligt, svarar jag och tittar i bryggaren. Den är blöt och man kan se spår av kaffesump.
Två andra expediter tillkallas. De tittar noga, drar med fingrarna i de blanka delarna. Bryggaren är använd. De tittar strängt på mig.
Jag känner mig lite dum. Jag framstår som en idiot. Stå här och påstå något som uppenbarligen inte är sant. Men det är sant. Är det? Jag börjar tvivla på mitt förstånd. Har jag använt den men inte minns att jag gjort det? Kanske bryggt mig en god espresso i sömnen?
– Jag ser att den är använd, säger jag, men jag försäkrar dig, jag har inte använt den. Jag kan inte bevisa det, snarare finns ju bevis på motsatsen här. Så vad gör vi?
– Jag tror dig, säger expediten och gör ett återköp. Frågan är bara vem som använt den. Det kanske är fabriken.
Vem som använt bryggaren kommer jag fundera länge på. Men mest av allt kommer jag tänka på expediten som valde att tro på mig.
1 kommentar:
härliga expediten, skumt värre
Skicka en kommentar