Nu är jag tillbaka i mitt arbete med "Till oss som är kvar" en bok om sorg.
Har låtit texten vila i nästan en månad. Ser den med lite andra ögon nu. Den har nerver och muskler men saknar skelett.
Min förläggare säger att den är gripande. Att jag skrivit 18 väldigt bra artiklar (18 kapitel) som journalist men att jag nu måste skriva som en författare.
Nu ska jag skriva som en författare.
Idag ägnar jag mig åt sorgens väg. Man kan tala om olika faser:
1. Chock
2. Reaktion
3. Bearbetning
4. Nyorientering
Det finns de som fnyser åt teorierna om faser, en man sa "det där med faser är så oerhört teoretiskt, det är ingenting man kan leva efter".
Det är heller inte meningen, men när jag själv befann mig i sorg och första gången läste om de olika faserna var det en lättnad. Det fanns en öppning långt därborta för det smärtsamma. Inte för att sorg någonsin går över, men vi lär oss faktiskt att leva med den, hur fruktansvärd den än är eller har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar