Jag skriver en bok om sorg. Jag läser således många böcker om sorg.
En av de bästa formuleringarna av sorgens smärta jag läst står journalisten och författaren Marie Peterson för. Hon beskriver den så här, i boken Du tror du vet allting:
”Sorgen stiger så kraftigt att det känns som om jag fylls med vatten, upp till knäna, upp över magen. Men när det når hjärtat förvandlas det plötsligt till en sten som omedelbart tränger sig ut i blodomloppet. Det går inte att hejda; har stenen väl pressat sig igenom hjärtats kammare finns inget att göra. Den kommer att cirkulera och varje gång den lämnar hjärtat kommer smärtan tillbaka för det är en stor sten och den har lång halveringstid. Den kommer att bli mindre, till slut känner man bara ett stick, men då har den passerat hjärtat niohundranittionio gånger.
Jag kämpar inte emot, jag vet när jag är slagen. Sorgen får härja fritt och det är värst när jag andas in. Nej det är värst när jag andas ut.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar