Att komma hem ska vara en schlager skrev Per Hagman. Jag tycker mest det är blues. Visst ser man fram emot att äta en härlig ostsmörgås, gå i skogen med hundarna, sova i sin egen säng. Men det går över på någon dag.
Jag sitter i ett hotellrum i Chiang Mai. Väskorna nästan packade. Planet går i kväll och en månads resa går mot sitt slut. Anteckningsblocket fullt av jobb till tidningar där hemma. Kroppen full av minnen.
Fotograf Göran har varit ledsen sedan i går och pratar om när vi ska åka nästa gång. Vi spelar Etta James på vår miniatyrspelare: ”The blues is my business, and business is good”.
Jag borde väl hålla truten. Vara tacksam över att ha ett så fantastiskt jobb som jag har. Att leva i den del av världen där resor, om än inte för alla, inte bara är drömmar. Och jag älskar min familj, mina vänner, mitt hem och allt det där. Skulle aldrig vilja vara på resande fot hela tiden. Men förgängligheten, den kommer nu, hårt och obevekligt. Att allt det där man sett fram emot, planerat för, tittat på kartor och läst guideböcker, längtat efter. Det är över.
tisdag 13 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar