Du gjorde skillnaden mellan en bra och en dålig dag

Du såg oss genom fönstret. Vi sprang längs perrongen på Älvsjö station för att hitta rätt vagn i pendeltåget. Har man hund är det viktigt, som skillnaden mellan en bra och en dålig dag. Ibland sitter vagnarna i rad där man inte får ha hund. Bara ledarhundar är undantag. Jag har ibland låtsats att min labrador Robin är en ledarhund. Har inte utrustat henne med den vita selen, men tänkt att om jag har solglasögon och hon håller sig tätt intill så kanske det funkar.
Men det går inte bra. Inte om man som hon ska hälsa på dem hon tycker är spännande, slicka lite på handen och tigga om uppmärksamhet.
Det gör inte ledarhundar.
Om man råkar hamna i fel vagn med hund kan folk bli sura. Eller allergiska.
Därför sprang vi mot din vagn. Du hånlog genom fönstret.
Jag trasslade in mig i kopplet och höll på att ramla.
Men just där du satt var det okej med hundar.

En alldeles full vagn, bara sätet mitt emot dig var ledigt. Jag blev rädd när jag såg dig. Förstår att ingen ville sitta mitt emot. Tyckte det såg otäckt ut med ögonbryn fulla av ringar, en vass tagg som satt strax under din mun, att tatueringarna på din hals påminde om äckliga ormar. När du sträckte fram dina händer såg jag dina skitiga naglar.
Jag ville inte heller sitta mitt emot dig.
Men det ville Robin.
Hon tog sikte på dig. Du såg det också.
Hon drog mig rakt mot dina händer. Hon slickade dem och lade sitt huvud på ditt knä. Och när du tog hennes huvud i dina händer, böjde dig ner och gosade in ditt ansikte i hennes päls och viskade något i hennes öra. Då gjorde du skillnaden mellan en bra och en dålig dag.