Tack Malin Sävstam

Lyssnar på Mailn Sävstam som sommarpratare. I efterhand på mp3 där musiken är nerkortad. Och det är bra, att musiken är nerkortad, för de låtar som tonsätter hennes känslor får mig att svämma över.

Malin Sävstam, förlorar två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner i tsunamin. Hennes dagboksanteckningar har givits ut i en boken ”När livet stannar”. Boken tar oss från ett helvete till en liten strimma ljus. Inte nog med sorgen över vänner och familj som förlorades i Thailand. Hemma i Sverige får hennes mamma ett cancerbesked och hon tar så småningom också farväl av henne.
En ohygglig berättelse som jag önskar att fler läste, för att det finns så mycket att reflektera över. Att människor har en förmåga att trots den allra värsta upplevelse man kan tänka sig, sakta bit för bit resa sig upp.

Det har nu gått fyra och ett halvt år sedan katastrofen. Malin inleder sitt program med att läsa ur boken, men något senare berättar hon att hon idag lever ett ”ett harmoniskt liv fyllt av kärlek”. Malin berättar också att en del av henne dog när barnen dog. ”Mitt gamla jag finns inte mer. Jag har påbörjat ett nytt liv, ett nytt kapitel. Inne i mitt bröst brinner en evigt smärtsam låga. Ibland blossar lågan upp och fyller hela min kropp och svämmar till och med över.”
Malin är en annan nu. Det är ett nytt liv där sorgen får vara med. ”Ett bra liv. Ett gott liv” säger hon. Vi får också veta att Malin gift sig.

Jag skriver en bok om sorg (hur många gånger har jag sagt det?), jag har försökt nå Malin för en intrevju, mejlat och ringt, hon har inte svarat och jag tolkar det naturligtvis som att hon inte vill. Kanske läser du det här Malin. Då vill jag bara säga tack. För din bok, för ditt sommarprogram och för att du på många andra sätt låter människor ta del av din berättelse. Du är ett av de finaste exemplen på att det går att komma vidare, trots det djupaste helvetet som inte ens går att föreställa sig.