Armhålor på bussen

Bussen stannar vid sjön Magelungen och tre bara överkroppar kliver ombord.
Paret framför fnyser för detta går inte an!
Det är tydligt att de läst böcker om vett och etikett. Böcker som avhandlar allt från hur man håller tal till en hundraåring till vad man bjuder på till frukost efter ett one-night-stand. Men mest av allt ramar de in hur man uppför sig på allmänna platser för att passa in och inte orsaka fnysningar. Ingen har skrivit in etiketterna i en lagtext, de är levnadsregler som skapats av oss själva och sedan blivit norm. Där finns så självklara saker som att man inte fiser vid matbordet, eller petar i näsan när andra ser det. (Ingen gör det på bussen, i bilar däremot ses det ofta, grävandet i snokarna. Tror de verkligen att ingen ser dem?)

Det ligger ett nakenbad i närheten av busshållplatsen. Ingen skulle gå in naken på bussen. Knappast heller iklädd endast badbyxor eller bikini. Vi vet outtalat var de gränserna går. Vi vet att skilja på vad som går för sig på strand och buss. Med mobiltelefoner däremot har vi inte nått någonstans. Få fnyser då någon pratar högt om vänsterprassel, märkliga prickar på kroppen eller skitsnack om vän (som dessutom helt ogenerat kan nämnas vid namn).
De tre överkropparna går längre bak i bussen. Mannen framför mig börjar prata om armhålor, han vill inte ha dem i sin närhet säger han till väninnan.
– De får vädra dem hemma, men i bussen? Nej tack!
Bussen stannar efter någon kvart. Överkropparna hoppar av. Nu i linnen. Det fnysande paret tystnar. Etikettsregeln är återupprättad. Men armhålorna är kvar.