Joe Laberos sommarprat var verkligen ett bottennapp fullt av pladder och klyschor, Cecilia Frode hade jag förväntat mig mycket mer av (extremt sömnigt och utjatat att prata om barnafödande), Erika Bjerström snuddade vid sorgens djupaste känslor men så oändligt mycket mer hon måste haft att berätta om sitt arbete som korre i Bryssel!
Lena Ph däremot, vilken stjärna till sommarvärd. Så skickligt hon band ihop programmet genom att öppna med att säga att hon faktiskt inte gillar schlager, till att en och en halv timme senare ha arbetat sig fram till varför hon trots allt arbetar så mycket inom just den genren. Hon var förbannat rolig, varm, personlig och som lyssnare var det en fröjd att följa hennes musikaliska resa. Detta sagt av en person som egentligen inte är ett dugg intresserad av den musik hon sysslar med, men människan bakom är intressant. Proffsig.
Ni andra sommarpratare - lär av henne vetja.
2 kommentarer:
Hej Bodil
Jag hörde inte hela Lena Ph:s program men tillräcklgit mycket, kanske 3/4-delar (åkte bil...)och tyckte det var tråkigt, extremt självupptaget och ytligt och tomt! Annars brukar du och jag tycka ganska lika!
Hej hopp i regnet
Anneli R
Ja vi brukar tycka lika, men olika skapar dynamik! Jag gillade Ph just för att hon kunde göra något av det vi brukar kalla ytligt. Så skönt och befriande, på något sätt. Blir så trött på det pompösa i vita medelklass- Sverige ibland, även om Len Ph givetvis också hör dit. Liksom jag.
/Bodil
Skicka en kommentar