Harvey Milk

Såg förhandsvisningen av filmen Milk igår. Om den första folkvalda öppna homosexuella politikern. Mördad i San Francisco 1978. En av de kanske mest betydelsefulla personerna för homosexuellas rättigheter.

Vi var många som grät i salongen. Inte bara när han brutalt blev skjuten, utan över den tid som då var. Och som komma skulle. Jag var själv i tonåren och började förstå att jag var annorlunda. Att jag var homosexuell var helt otänkbart. Det var sjukligt och äckligt. I biologin nämndes vi som sexuell abnormitet.

Det var fantastiskt att se de gamla bilderna från San Francisco, från ett engagemang som rann över på många minoriteter, vars rättigheter idag, i vissa länder, ses som självklara mänskliga rättigheter. Men långt ifrån i alla. Vi har kommit långt, men när det gäller kristna högerns inställning har vi inte kommit någonstans. De argument om "familjens förfall" som användes då, med mycket stor framgång, finns kvar än idag.

Milk är nominerad till 8 Oscar. Bland annat som årets film. Sean Penn som bästa manliga huvudroll.

Jag blev personligt mycket tagen av filmen men tycker den brister i sitt porträtt av karaktären Harvey Milk. Tidsandan däremot är ljuvligt fångad.

Filmen har svensk premiär 27 februari.