Barnfria zoner

Fler och fler mejlar mig med frågor om vart man kan resa där det är barnfritt.

Skrev en krönika om det en gång, har aldrig fått så hatiska reaktioner. Jag kan förstå reaktionerna. Man får inte tycka att barn är jobbiga. Man får inte välja bort dem. Man får absolut inte kritisera föräldrar.

På Södermalm i Stockholm finns en möbelaffär jag gärna besöker. Jag handlar inte varje gång, men platsen för att studera barns plats i det offentliga rummet kunde inte vara bättre.
Strax innanför ingången sitter en skylt ”Snälla lämna barnvagnen här”. En jättelik kruka har placerats mitt i gången för att de som missar skylten inte ska kunna gå in med barnvagnen bland de vackra sofforna, fåtöljerna och borden.

Följande kan utspela sig: En mamma eller pappa med barnvagn forcerar blomkrukan, klämmer sig igenom och skapar de hjulspår av slask på golvet som ägarna vill slippa. Eller blockera gångar så att andra inte kommer in. Men det är såklart det minsta problemet. Det största är att möblerna förstörs då barnvagnarna skrapar dem, eller helt enkelt kör på dem.
Men de flesta forcerar såklart inte, de vänder i protest. Någon har till och med sagt till personalen att ska det vara på det viset ja då får personalen vakta på den lille. Trots att avståndet mellan barnvagnsparkering och möblerna är max tio meter.

På ett fik några kvarter bort får man inte ens ta in barnvagnar innanför dörren. Det kan man förstå, det är väldigt trångt därinne. Men många föräldrar förstår inte alls och ägarinnan har fått ta emot reaktioner som varit mycket hårda.
Att inte ha plats för barnvagnar är en sak, men att påstå att vi borde ha barnfria zoner är ljusår långt värre. Jag tillhör en av dem som tror att alla skulle må bra av barnfria zoner. På restauranger, tåg eller kaféer. Särskilt småbarnsföräldrar som kanske för en gång skull vill vara utan barnskrik. De som lämnat barnen till barnvakt och vill ha en lugn kväll för sig själva. Det handlar inte om att förbjuda barn överallt, men att erbjuda alternativ för dem som inte alltid tycker det är mysigt med barn. Barn är som vilka människor som helst. En del gillar man, en del inte. Skillnaden är att man förväntas gilla alla barn.

Någon menar att om vi inför barnfria zoner, kanske zoner också tillkommer där handikappade, gamla eller tjocka inte kan vara. Men påståendet är befängt. Ingen handikappad, gammal eller tjock skulle tillåtas, eller tillåta sig själv, att ta sig de friheter som barnfamiljer kan göra. Barnen är helt beroende av de vuxnas ramar. Men en del vuxna sätter ibland barnen framför sig som ett slags sköld för att få göra lite hur som helst.

På Ko Lanta i Thailand bodde jag nyligen på ett litet resort nära havet. Kvällarna var ljumma, den lilla restaurangen tog emot med kulörta lyktor. Där fanns fyra barnfamiljer från Skövde. Varje kväll slog de ihop sina bord och tog helt över restaurangen. Barnen hade givetvis toppen som fick beställa vad de ville och sedan fick springa fritt. Vid ett tillfälle frågade min vän en pappa om barnen kanske åtminstone kunde sluta springa runt borden och leka tafatt, men fick en blick tillbaka jag inte önskar någon.
Personalen såg att det blev ett problem men vågade inte säga ifrån. Det får man liksom inte göra, när det gäller barn. Vi som inte riktigt uppskattade tafattmiddgarna lärde oss att passa barnfamiljernas tider, att inte äta då de åt.

Inte minst skulle barnfamiljerna själva må bättre av de barnfria zonerna. Se bara på succén med barnvagnsbio. Här kan mammor och pappor se på storslaget drama och helt slappna av, ingen behöver vara orolig för att barnen ska störa. Samma avslappnade känsla skulle infinna sig om föräldrarna visste att det fanns barnfria zoner på restaurangen, tåget eller kaféet, så att de som har ont av barn inte skulle behöva konfronteras. De skulle nämligen sitta i den barnfria zonen. Och alla skulle bli nöjda.