Bodil bad mig dra åt helvete

"Fuck off alla Feelgood-fanatiker" sa Bodil Malmsten i sitt sommarprogram, sin bittra vana trogen.

Tack för den!

Nu äntligen vet jag vem jag är. En Feelgood-fanatiker. Jo jag är en sån. Titeln kan läggas till på mitt vistkort.

Bodil Malmsten kallar sig själv "Ångestartist".

Hon kan hon, sätta ord på saker och ting.

Jag älskar Bodil Malmstens böcker, och blogg, men börjar tröttna på hennes sura sida. Det var tionde gången hon sommarpratade. Sveriges Radio kan väl ändå släppa in lite fler personer (läs debutander) än att återanvända alla dessa gamla? Typ Hasse Alfredsson. Annars blir det så här, finns risk för i alla fall, ett evigt gnällande.

Säger jag, en Feelgood-fanatiker.

Dagens boktips

Jag fortsätter min linje som Smart-Bodil när det gäller miljö, pengar och livskvalitet. Härliga boken Fattiga Riddare och andra kökshjältar är ett ljuvligt hopkok av detta. Boken innehåller tips om råvaror och förvaring som gör det roligare att leva med sin frys och sitt kylskåp. Och minst 60 bra recept och många tips som inspirerar till att ta vara på maten – allt från brödgratäng och minestrone till indisk linssoppa och smoothie. Författare och kockar är Anna Lind Lewin och Zeke Lind (mor och son). Några recept och mer om boken här.

18.000 kronor för lunchen

Låt säga att du bor i Stockholm. Att din lunch på stan i snitt kostar 75 kronor per dag. (Vilket är i underkant.)

Du äter då lunch för 1.500 kronor i månaden, om du äter ute varje vardag.

Det betyder 18.000 kronor om året.

På två personer 36.000 kronor.

Jag har i flera års tid räknat på vad vår lilla familj sparar på att laga lunchlådor. Vilket dessutom sparar tid, och som är mycket godare. Vi sparar omkring 20.000 kronor per år. Och när jag nu är inne på pengar: har just ansökt om Preemkort istället för Statoil. Alltid billigare bensin där. Har jag noterat längs vägarna.

Fick en glass när jag lämnade in kupongen. Och en cd-skiva.

Vill ni ha fler spartips?

Ok. Sparar omkring 500 kronor (och miljöpåverkan!) på ett år genom att återanvända papperskassar.

Ett till? Det ligger tomburkar runtomkring i Sverige som ännu inte är plockade för cirka en miljon kronor (lärde jag mig då vi skrev boken Klimatsmart).

Spara pengar på friskvården? Strunta i årskorten på de unkna gymen. Spring! Köp ett par bra springskor, ut och spring eller gå. Bästa motionen som kan utövas precis överallt, närsomhelst. Köp ett par hantlar och ett gummiband. Kombinera spring/gåturen med styrka framför teven och spara tusentals kronor.

Ännu ett?

Nä.

Min fru - nu även bloggare

Min fru heter Pauline. Det är inte hon på bilden. Men det är hon som har tagit den. På Pride skulle vi lösa biljetter till parken. Pauline går fram till biljettluckan och ber om en lördagsbiljett. Hon har en ganska stor kamera hängande om halsen.

– Är du pressfotograf? frågar den unga damen bakom disken, för att i så fall visa henne vidare till pressackrediteringen.

– Nä, hurså? undrade Pauline.

– Jag tänkte mest på din utrustning, sa damen och pekade på kameran.

Pauline tvekade en sekund. Log sedan brett och sa:

– Då ska du se min riktiga utrustning.

Varpå damen blev mycket generad.

(Alltså, vi är på Pride, det är sånt här man gör på Pride)

Oavsett om du skrattar eller ej åt den historien vill jag på detta sätt välkomna Pauline ut i bloggens luftiga värld. Ni hittar henne här.

Dagens ord

If you love something - give it away
If it comes back to you - it's all yours
If it does'nt - it never was

(Källa okänd)

Pridepark mer undanskymt nästa år

Nästa år ska Pridepark förläggas utanför Sjöhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Känns lite trist, lite undanskymt. Hade hoppats på en mer central plats, kanske Kungsan eller Skeppsholmen.

Mest bekymrar jag mig för paraden. Förlorar vi Hornsgatan nu? Med den perfekta resonansen mellan husväggarna, med puckeln och Maria Magdalenas kyrkbacke som de festligaste publikplatserna (kolla bilden nedan). Att gå paraden och svänga in på Hornsgatan är bästa upplevelsen. Jublet når inga gränser. Huden knottras.

Men jag välkomnar gräs i stället för grus som underlag i Pridepark.

Jag och min syster på Pride

Glada så det bubblar i kroppen. Lyckliga så tårar vill ut. Alldeles fantastiskt är det att gå i Prideparaden. I år gick min syster Britta med. Satt hemma i köket innan och målade sin fina skylt.

Min bästa parad hittills.

Jag deltog första gången 1983. Då skrek vi "Vi är arga vi är snälla, vi är homosexuella." Då hette det Frigörelsemarsch och längs vägarna stod Maranata och skrek. Andra spottade på oss. Då aids drog ner ridån fanns skyltar där det stod "Gud har talat genom aids"

Det har varit en lång resa till dagens festyra. Inget har skett av sig självt. Men resultatet mina damer och herrar - det går att förändra!

Jag uppmanar alla mina vänner att nästa år gå med. För att visa sin solidaritet. För att känna denna glädjeyra. Alla borde få känna Pride.