När ska vi få se en Mästarnas Mästarinna?

Så var det klart. Ännu en Mästarnas Mästare har tagit sin titel - denna gång Armand Krajnc.

Förra gången vann Per Elofsson.

När ska vi få se en Mästarnas Mästarinna?

Som det är nu bygger deltävlingarna alldeles för mycket på fysisk styrka. Vilket män har fördel av. Det är väl ingen nyhet?

Programmet är underhållning i stjärnklass. Kul att se kända "gamla" idrottare i såväl fysiska och som psykiska utmaningar, men allra mest hur de tar sig fram i sociala sammanhang.

Deltävlingar med el-inslag tycker jag var botten. Otäckt.(De kröp under strömförande trådar).

Att finalen var orättvis, som det står i en kvällstidning idag, att Louise Karlsson snuvades på vinsten tycker jag inte alls. Alla har haft olika svagheter (Brolin under vatten, Sjöbergs knä, Thomas Johanssons höjdrädsla) Tyvärr kom Louise Karlssons stresshjärta just i finalen.

Armand Krajnc hade inte en enda svaghet. En värdig vinnare.

Men om Svt ska vara värdiga programmakare måste de tänka om. Vi vill se kvinnorna kvar längre i tävlingen, de måste få tävla på lika villkor.

Därför springer vi (och skriver)

”Jag kommer alltid på något nytt när jag springer. Varenda gång.” Så säger Torbjörn Flygt i senaste numret av ViLÄSER.

Det är inte helt ovanligt att skrivande människor springer mycket. De flesta av oss som springer gör det inte enbart för att få snyggare ben, utan för att tänka bättre.

Genom diagonalrörelserna (armarna) aktiverar vi både höger och vänster hjärnhalva. Vi får ihop tankarna, de blir större. Mycket större än när vi bara använder ena hjärnhalvan. (Båda hjärnhalvorna används, men den ena dominerar alltid.)

Hos de allra flesta rymmer den vänstra hjärnhalvan medvetande, språkförmåga i både tal och skrift, matematik, logik och analysförmåga. Den koncentrerar sig på en sak i taget. Högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, formkänsla och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt.

Har man varit ute och sprungit kan man känna en eufori över tankarna som väckts och liksom slagits ihop. Icke att förväxla med endorfin. Men lika härligt.

(Man behöver inte springa för att utföra diagonalrörelserna, går bra att gå men röra armarna mycket, liksom framför sig. Alternativt stå still och klappa dig själv på axlarna.)

Det är aldrig försent

Idag börjar min pappa på skrivarkurs.
Han är 84 år.

16 tips till frilansar och redaktörer

Idag ska jag hålla föredrag om att vara frilans. För att lyckas som frilansjournalist, och för att resultatet ska bli riktigt bra, krävs ett samarbete med redaktionen (läs kommunikation). Här är mina tips:

(Några av er har sett dem förut, de tål att repriseras)

Till dig som är frilans:
1.Studera noga tidningen du hör av dig till. Du måste veta en hel del om vilken inriktning tidningen har för att kunna pricka in rätt typ av material. Du är tidningens hantverkare, du ska komplettera den egna redaktionen. Ge dem ett förslag de inte själva kan komma på, eller göra. Överraska!

2.Tydlig vinkel är a och o. Tänk dig att du ska skriva om en tårta. Du kan inte skriva om hela tårtan. Du ska skriva om en tårtbit. Eller om grädden. Med andra ord: du ska fördjupa dig i något som finns i ett sammanhang. Läsaren ska känna jaha är det så här, oj då, men va intressant.

3.Kolla in tidningens webb. De tidningar som är riktigt duktiga på att arbeta med frilansmaterial har lagt ut kontaktuppgifter, men också hur eller vad de köper in.

4.Mejla dina förslag om du vet vem på redaktionen som ansvarar för uppköp. (Annars riskerar det komma bort). Mejla inga långa berättelser, förslagen ska vara korta och tydliga. Följ upp mejlen efter max två veckor om du inte fått något svar. Respektera redaktionens arbete om du ringer: fråga först och främst vem det är som har hand om frilansmaterial. Kan vara chefredaktör, redaktionssekreterare, redaktör ja faktiskt vem som helst. Inled med att fråga om det finns möjlighet att diskutera ett frilansförslag nu, eller om det passar bättre vid annan tidpunkt.

5.Om du får ja på ditt förslag: fråga då A. Vem är läsaren? Förhoppningsvis har tidningen en tydlig läsarprofil. B. Omfång, dvs hur lång ska texten vara. C. Deadline. Och för tusan, håll deadline! Tänk på att du sitter först i en lång produktionskedja. Det ska finnas tid för alla att arbeta in din text i en tidning.

6.Gör upp om betalning innan du börjar arbeta vidare.

7.När (om) du får kritik. Var öppen för den! Det kan kännas tungt, särskilt om man skrivit något personligt, men redaktören läser din text med stor vana och utifrån vad som är rätt just för den här tidningen. Visst ska du försvara det du tycker är bra, men kill your darlings är inget tomt uttryck. En öppen dialog om hur man förmedlar något i text är den allra bästa skolan. Se kritiken som en möjlighet till utveckling.

8.Om redaktion är nöjd med ditt arbete, smid medan järnet är varmt! Återkom med nya förslag, inget är mer värdefullt än att som frilans få en stadig uppdragsgivare. För tidningen är detta också guld, att arbeta med någon man känner, och som man vet levererar välskrivna texter, med rätt omfång i rätt tid.

Så här arbetar en redaktion med frilansmaterial: (Vagabond)

Journalistförbundets frilansrekommendationer.

Till dig som är redaktör (eller annan som köper in material):
1.Lägg ut information på tidningens hemsida om hur ni arbetar med frilansmaterial och gärna kontaktuppgift om vem som tar emot förslagen. Ett bra sätt kan vara att be frilansare skicka in sina förslag via mejl, då måste de tydligt formulera dem och du kan gå igenom dem när du inte sitter mitt uppe i något annat. (Gäller naturligtvis inte nyhetsmaterial.)

2.När du fått ett förslag på mejl: Låt då personen som skickat det veta att det är mottaget. Meddela också när han eller hon kan få ett svar. Gör i ordning ett standardmejl, så slipper du skriva om och om igen. Det är rimligt att ge besked om ja tack eller nej tack inom två veckor.

3.Var tydlig med vad uppdraget ska innebära (för du vill säkert diskutera idén lite, lägga till och dra ifrån). Jag säger det igen: Var jättetydlig. Ge gärna informationen skriftligt i mejl, men helst också genom ett samtal. Ju tydligare man är nu, desto bättre blir jobbet (för det mesta). Ge information om vem läsaren är, vad han eller hon ska få ut av texten, omfång och deadline.

4.Gör upp om betalning innan arbetet sätts igång.

5.När du väl fått materialet, bekräfta alltid att det är mottaget. (Då slipper du telefonsamtal eller mejl från frilansar som är noga med att sköta sin deadline och som vill veta om det kommit fram.) Du behöver inte ha läst det, men skriv ett mejl och säg ”Tack för ditt material. Jag har ännu inte läst, men återkommer till dig nästa vecka, då diskuterar vi din text”. Eller när du nu avser att återkomma. Men låt inte materialet ligga för länge, respektera frilansarens tid.

6.När du framför kritik av text, tänk på att alltid, alltid ta fram det som är bra först. Stärk skribenten, bygg en trygg plattform där ni tillsammans kan diskutera texten, både framgångar och fallgropar.

7.Informera frilansaren om när materialet kan komma att publiceras.

8.När det publicerats. Skicka en tidning. (Och gärna en karamell.)

Dansar med hundar

Jag har just gjort ett reportage om hundsporten freestyle. Hund och hundägare dansar tillsammans. Gör kullerbyttor, snurrar, hoppar och stampar takten med tassen.

När jag kom hem tänkte jag att nu bjuder jag upp Robin (labrador 10 år) där hon låg i sin korg.

Satte på Abba, för det är ju dansant. Sa "rulla" och "ducka" och "tassen takt" så som jag hört att man ska säga.

Robin lyfte inte ens på huvudet.

Funderar på om nya tillskottet Anja (staffetik som nu är 1,5 veckor) kanske är en vovve jag kan börja bugga med.

Lyxen att bli läst

I arbetet med romanen träffar jag en annan författare - Åsa Anderberg Strollo - varannan tisdag. Då går vi igenom varandras texter, kritiserar, diskuterar utveckling och dramaturgi.

Så har vi hållit på sedan i slutet av augusti.

Det är ovärderligt. På så sätt har vi också en deadline varannan vecka, då vi levererar text. Man vill helt enkelt inte missa möjligheten till kritik (och beröm). Vi kommer framåt!

Nu har en kollega och vän, tillika författare - Karin Alfredsson - också erbjudit sig att läsa.

Det är inga korta texter vi pratar om. Tid, gott folk, är vad som går åt, och ett tänkande. Som också tar tid. Det säger något om erbjudandet.

Nu sitter jag här med lyxproblemet att veta när jag ska lämna ifrån mig texter till Karin. Jag kan inte vänta tills jag känner mig färdig, det är nu, mitt i processen som hennes kritik (och beröm) är som viktigast.

Oslo perfekt för weekend

Just hemkommen från helg i Olso. Är full av energi. Man får mycket på få dagar. Skulle vilja utnämna Oslo till en av de bästa weekendstäderna. Varför?

1. Operahuset. Som ett isberg sticker det upp mäktigt så man tappar hakan. Och inuti... jag är mållös.
2. Munchmuseet. Ett sorgligt liv berättat genom berörande konst.
3. Ibsenmuseet. Dramatikern med de buskiga polisongerna var före sin tid. Hans museum och bostad visas som vore det ett dockhem.
4. Nobels fredscenter. Världens viktigaste museum. Från Martin Luther King till Obama.
5. Grand Cafè. Stig in i förra sekelskiftet. En hel vägg målad där den tidens stora människor avbildas (vi feminister knyter våra nävar i fickorna, hur många kvinnor tror ni avbildas? Ändå, en enastående målning.) Och bra mat!
6. Det går att promenera till det mesta.
7. Stadsdelen Grünerløkka. Lite som hemma på Söder, men med mer stänk av Pakistan.

Mer om Oslo kommer i en tidning nära dig...