Måste göra något åt mitt temperament

Var ute och sprang. En bil höll på att köra på mig vid ett övergångsställe.

Jag reagerar direkt och slår till bilen med knytnäven. Bilen stannar. Jag är beredd på att det ska komma ut någon fly förbannad man och skrika åt mig (det brukar det göra).

Men ingen kommer ut.

I bilen sitter en förskrämd man vid ratten. Bredvid någon som ser ut att skälla ut honom.

Så ser jag skylten "Övningskörning" och får genast dåligt samvete.

Nu när jag sitter här och skriver ser jag att knogarna svullnat.

Undrar om det blev en buckla på bilen.

Därför springer vi (och skriver)

”Jag kommer alltid på något nytt när jag springer. Varenda gång.” Så säger Torbjörn Flygt i senaste numret av ViLÄSER.

Det är inte helt ovanligt att skrivande människor springer mycket. De flesta av oss som springer gör det inte enbart för att få snyggare ben, utan för att tänka bättre.

Genom diagonalrörelserna (armarna) aktiverar vi både höger och vänster hjärnhalva. Vi får ihop tankarna, de blir större. Mycket större än när vi bara använder ena hjärnhalvan. (Båda hjärnhalvorna används, men den ena dominerar alltid.)

Hos de allra flesta rymmer den vänstra hjärnhalvan medvetande, språkförmåga i både tal och skrift, matematik, logik och analysförmåga. Den koncentrerar sig på en sak i taget. Högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, formkänsla och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt.

Har man varit ute och sprungit kan man känna en eufori över tankarna som väckts och liksom slagits ihop. Icke att förväxla med endorfin. Men lika härligt.

(Man behöver inte springa för att utföra diagonalrörelserna, går bra att gå men röra armarna mycket, liksom framför sig. Alternativt stå still och klappa dig själv på axlarna.)

Dagens låt

Tidig morgon. Stockholm gnuggar sömnen ur ögonen. Jag springer längs Söder Mälarstrand. Bara jag. Staden ligger där framme och glimmar. Så hör jag Nina Simone i mina lurar. Det är en stund av lycka. Av frihet. Jag ger den till er:

I wish I knew how
It would feel to be free
I wish I could break
All the chains holding me
I wish I could say
All the things that I should say
Say 'em loud say 'em clear
For the whole round world to hear
I wish I could share
All the love that's in my heart
Remove all the bars
That keep us apart
I wish you could know
What it means to be me
Then you'd see and agree
That every man should be free

I wish I could give
All I'm longin' to give
I wish I could live
Like I'm longin' to live
I wish I could do
All the things that I can do
And though I'm’m way over due
I'd’d be starting a new

Well I wish I could be
Like a bird in the sky
How sweet it would be
If I found I could fly
Oh I'd’d soar to the sun
And look down at the sea
Than I'd sing cos I know - yea
Then I'd sing cos I know - yea
Then I'd sing cos I know
I'd’d know how it feels
Oh I’d know how it feels to be free