Årets...

märkligaste: Resan till Macau.

sexigaste: Janne Wikströms mat.

sorgligaste: Avskedet av Tuva.

förtroende: Kan jag såklart inte berätta. Men jag glömmer det aldrig. Tre kvinnor på en Klippa.

rus: "Paraplydrinken" jag fick inför operationen av mina ben.

överraskning: Min syster blir min granne. Verksamhet i Stockholm och en övernattningslägenhet behövdes.

lycka: Min fru blir sjuksköterska.

nya vänner: Petra och Ulrica.

hoppsan: Mötet med Diana Ross-kopian på Motown Museum, Detroit.

blues: Guy King på Buddy Guy Legends i Chicago.

scenenergi: Jenny Wilson och Robyn på Way Out West i Göteborg.

insikt: Jag kan inte läsa och äta samtidigt. Åtminstone inte om jag vill njuta. Av det jag äter. Eller läser.

misslyckande: Jag försöker bli burkplockare.

beslut: En hund till. Till våren. En Staffe.

jobb: Intervjun med Jenny Diski för Vi-Läser.

hår: Mitt eget. Har låtit det växa och nu blir det grått.

fel: Blandade ihop Tyrolen och Bayern i en text.

lärdom. Blanda aldrig ihop Tyrolen och Bayern.

utmaning: Min bok om sorg.

skapande: Författarskolan. 20 sidor egna litterära ambitioner varje kurstillfälle som tog emot ris och ros.

pappa: Min. Som körde husbil upp till Stockholm från Trollhättan när min fru tog sjuksköterskeexamen. 83 år gammal, resan tog 5 dagar.

stolthet: Min syster går med mig i Prideparaden.

adrenalinkick: Ensam i en pyramid i Egypten.

läsning: YCDBRALAI (You Can't Do Business Running Around Like An Idiot) En bok om att arbeta mindre och få mer gjort.

devis: jobba mindre få mer gjort.

flytt: Stereon till köket.

vinjett: Mad Men.

klänningar: Mad Men.

fast-framför-teven: Brottet.

kämpe: Min vän Göran för utmaningen att formge och göra omslag till You know you are Swedish when och Man vet man är medelålders när... . Håll utkik i vår!

vän: Göran. För att han är en sådan kämpe.

slut: Nu.

Ordet som ska leda 2010

Vid den här tiden på året brukar jag och vänner diskutera ord som ska vara ledande under kommande året. Jag skrev om detta under blogginlägget Välj ett ord och låt det leda. Där finns förklaringen och tankarna bakom.

Mitt ord för 2009 har varit Roman. Med avsikt att skapa förutsättningar för att skriva en roman. Jag har gått en författarskola och jag har påbörjat min bok. Jag har satt igång hjärnan och undermedvetet finns nu ett ständigt pågående arbete. Nu planerar jag arbetet 2010 där jag ger mig själv 2 dagar i veckan för det litterära skrivandet.

Mitt ord för 2010?

Lust.

Jag ska ta in mer lust i livet. Mer musik, film, bra böcker. De beslut jag tar ska ifrågasättas utifrån lustperspektivet. Jag ska arbeta med människor jag tycker om, arbeta med sådant som ger energi - inte suger den ur mig, anta utmaningar som gör mig nyfiken - inte ängslig, göra roliga saker då jag är ledig eller bara slappa om det är det jag har lust med.

Jag tror helt enkelt att både jag, mitt arbete och min omgivning kommer att må bättre av sådana beslut.

Vänners ord inför 2010 som är klara:

Sakta av
Tillåtelse

Någon mer som vill dela med sig?

Hundglädje

Stulna bilder men underbara bilder. Varsågoda, lite hundvärme i vinterkylan. (Av någon anledning tycker jag att första hunden påminner om Evert Taube)

Jag har gjort slut med julen

"Man gör vad man vill med julen", sa en kvinna så klokt.

Själv gör jag slut med den.

Nästa år reser jag bort igen. Jag träffar gärna familj och vänner, äter gott, men det kan jag göra precis när som helst.

Mamma sa alltid att vi inte behövde komma hem just på jul. "Kom hem när ni vill själva. Det blir bättre då."

Det var förlösande.

Nu vet inte mamma längre vad jul är. Min pappa säger att han inte vill fira den.

Jag ser inte glädjen, jag ser mest utanförskapet, vilket kan ha att göra med att jag själv lever utanför normen.

Jag ser också en konsumtion som får mig att äcklas och påminns om världens snedfördelning.

Min fru ser något annat. Hon arbetade både julafton och juldagen på en palliativ avdelning. Patienternas ångest var kraftigare än vanligt. Det är en av de tyngsta helgerna på året.

"Va hemskt" sa en kvinna då jag berättade om mina känslor inför julen. Men hemskt är det inte. Det är skönt att ha kommit till ett beslut. Däremot kan det nog vara hemskt att höra någon prata om julen som jag gör, om man själv gillar den. Hemskt för att jag utgör ett hot.

Men hallå, alla ni som tycker att julen är härlig, jag missunnar er inte, och förlåt om jag drar ner stämningen. Ha det fortsatt skönt och var rädda om varandra. Allt som får människor att må bra är bra.

Den som inte mår bra mår bäst av att göra något åt det.
Det går lättare om man får förståelse och inte pådyvlas argument om hur trevlig julen ändå är.

Då blir det ännu värre.

Jag har gjort det bästa av julen detta år. Men nu gör jag således det som känns bäst för mig:

slut.

Jul i Trollhättan

Jag önskade min mamma God Jul först av alla. Det är precis två år sedan hon blev sjuk. Jag gav henne tvål i julklapp. Samma tvål jag alltid gav henne när jag var liten. Hon blunade när hon luktade på den. Kände igen doften, men kunde inte placera den. Hon fick också hårspännen. Blå som jag satte i hennes nytvättade hår. Sedan räknade hon på fingrarna vilka som som var hennes barn. Hon missade några, men lade till någon kusin och en svärson. Jag rättar henne aldrig.
- Är det du som är Bodil, sa hon och tittade misstänksamt på mig.
Sedan pekade hon på hårspännena och sa att hon fått dem av personalen.

Jag lämnade henne i allrummet där de andra satt. Några med sina anhöriga. Någon sov, en annan satt framför teven där Jamie Oliver lagade mat utan ljud. På cd-spelaren Helga Natt.

Hon vinkade åt mig när jag gick.



Jag har handlat åt pappa. Sill. sylta och skumtomtar. Han har satt ljus i de handsmidda ljusstakarna och tagit på sig en röd slips.

Nu väntar vi på min bror Kristofer och hans ena hund Kajan. Fridfull Jul till alla som läser, var ni än firar eller inte firar.

Solen skiner trots allt över Trollhättan

Mamma åkte in akut idag på sjukhuset. Svullet ben, misstänkt blodpropp. Pappa hämtade henne på gruppboendet där hon bor. Körde henne till NÄL, de kom in ganska snart i ett undersökningsrum men där fick de vänta flera timmar. Mamma sov. Pappa satt bredvid. Inget kaffe fick de.

Nej det var ingen blodpropp och pappa körde hem henne igen.

I samma ögonblick anlände jag Trollhättan. Jag köpte revbenspjäll och potatissallad till pappa och mig.

- Jag saknar henne så förfärligt, sa han då vi satt vid köksbordet och moraklockan i vardagsrummet tickade som om ingenting hänt.

Han har klätt sig i fin nystruken skjorta och nya byxor. Så piggnar han till lite. Undrar om vi inte ska ha kaffe på maten också för han har ju bakat.

Klenetter, pepparkakor, finska pinnar och mjuk sockerkaka.

Snön ligger vit på taken. Solen lyser trots allt över Trollhättan.

Saab en del av mig

Det är som när en gammal människa dör. Inte oväntat, men förfärligt sorgligt. En tid i livet har tagit slut, man sörjer också att en del av en själv gått förlorad.

Så är det med Saab.

Jag är född och uppvuxen i Trollhättan. Saab har alltid funnits där, jätten på Stallbacka, lika självklar som kanalen. När vi var små sa vi att bortåt 40 000 - 50 000 människor arbetade på Saab. Det var så det kändes. Vi sa också att Saab betydde Släng Aset Annars Byt.

Saab var fabriken som gjorde att man då och då fick nya klasskamrater, från både Jugoslavien och Finland, för att familjer flyttat dit för jobbens skull. Om man var ute och reste och skulle berätta varifrån man kom var det alltid självklart att berätta om Saab.

Vi kunde mycket om Saab, vi var där flera gånger på studiebesök. Åkte ett tåg genom fabriken och tittade på bandet som aldrig stod still.

Mina båda bröder har arbetat på Saab. Min pappas stålverkstad var underleverantör till Saab.

Det är svårt att tänka sig ett Trollhättan utan Saab.

Jag åker snart hem för att tillbringa julen där.

Jag ska åka förbi Saab och säga hej då. Och tack.