Från Louisiana till Karen Blixen

Hänger på låset till Louisiana. Några skolklasser, pensionärer och jag. Weekendresor i all ära, men det är en vardag man ska resa på, museerna har en helt annat karaktär då. De andas. Då portarna slår upp går alla till utställningen om Max Ernst. Jag går åt andra hållet och har lokalerna helt för mig själv. Det är nästan kusligt. Det är hisnande. Tavlorna och jag, videoinstallationerna som ropar till mig.

Till Louisiana kan man åka oavsett utställning. Vet inget museum där arkitekturen tagit in naturen så som här. Havet glittrar utanför, de kurviga skulpturerna i trädgården gillar både barn och vuxna.

Tar pendeltåget därifrån. Tre stationer till Karen Blixen Museet. Vi är bara tre personer som går genom hennes hem på de knarriga golvplanken. På väggen hänger spjut och sköldar från Afrika, hennes egna målningar, och på fotografierna ser jag en vacker kvinna förvandlas till en skör fågelunge. Hon blev sjuk men hennes vilja att berätta höll henne vid liv. Står ensam vid hennes grav. Hon vilar i utkanten av den stora trädgården. Under en bok. Solen strålar mellan de nakna grenarna. Det är en kall vårdag men Afrika känns väldigt nära.

Kødbyen - Köpenhamns Meat Packing District?

Jag åker dit för att någon sagt att det är trendigt. Till Kødbyen - Köpenhamns motsvarighet till New Yorks Meat Packing District.

Jag tycker mest att det är kallt. Och besvärligt. Men ok, det är kul när man gör något av de gamla slakthusområdena. I Köpenhamn ligger det strax bakom Hovedbanegården (finns det någon mer levande centralstation?).

Köttbyn består av kaféer och gallerier. Är det måttet på trend?

Köper ett Copenhagen Card. Ni vet de där korten som finns i stora städer som man alltid funderar på ska jag ska jag inte köpa? Jag slår till och hu va kul det är. Ger mig ut på en 24-timmars museerunda. Bäst hittills är utan tvekan Dansk Design Center. Där finns en utställning om ljus. Om snygga lampor men mest om vad ljuset gör med oss. Blir så glad att jag glömmer att det är dyrt i Köpenhamn. Och kallt.

Konsten att bli resejournalist

Jag driver en reportagebyrå som heter Respress. Då och då, oftare nu, dimper det ner frågor om hur man blir resejournalist och får sina resereportage sålda.

När jag var chefredaktör på Vagabond skrev jag fråga-svar om detta som jag alltid hänvisar till. Ingenting som är unikt för Vagabond utan i stort så som de flesta tidningar förhåller sig till resematerial.

Deadline - då fastnar jag i Vi-läser

Bläddrar i senaste numret av Vi-läser. En tidning för oss som älskar böcker. (Icke att förväxla med för oss som älskar författare.)
Det drar i idétarmen.
Där står om världens vackraste bokhandlar. Jag vill skriva om de bokhandlar som resenärer själva skapar. Säljer sina lästa böcker, köper andras. Från klassiker till guideböcker. Finns stora sektioner med svenska böcker i de länder där vi svenskar far förbi.

En annan tanke: hur många gånger har du inte hört ”har-med-en-trave-böcker” då vänner och bekanta ska ut och resa. Men vad läser vi på resan?

Eller. En text om moderna reseskildrare, Bruce Chatwin är dammig. Nu gäller Jenny Disky och jag undrar vilka fler kvinnor som skriver? Resor handlar inte bara om resmål, resan är bara en yttre komponent för att hitta det som handlar om oss själva. Men den världen har hittills beskrivit mest av män.

Eller. Guideböcker i all ära. Det är mer spännande att läsa en litterär bok om platsen man ska till. (Själv läser jag Farväl till Berlin av Christopher Isherwood inför kommande Berlin-resa.)

Eller. Turism i böckernas spår. Savannah i Georgia är bara ett exempel (Midnight in the Garden of Good and Evil), Botswana ett annat (Damernas detektivbyrå).

Eller. Deckardestinationer.

Kanske skulle vi göra en tidning ihop om resor och litteratur. Den kunde heta Vi-fräser.

Måste finslipa idéerna innan jag kontaktar chefredaktören Ann Lagerström.
Måste också berömma henne, sådant går alltid hem. Vilken tidning kan ta upp semikolonets plats i litteraturen, om inte Vi-läser; eller hur förhållandet till pappor blivit då författare gått in i sina relationer och låtit oss andra ta del av dem. Men jag måste hålla igen när det gäller hundjobbet. Ulla Montan är en svajig fotograf, ibland lysande, men nu körde hon i diket. Och texterna, ja Björn Ranelid är nära inpå när han skriver om sin hund Quasimodo, men hundjobbet som helhet är långt ifrån vad det kunde vara.

Nog om detta. Man ska ju inte bita av den arm som göder en, eller vad det heter.
Nu ska jag skicka jobb. I dag är dagen D som i Deadline.

En bok, två krönikor, en lista och en 24-timmarsguide går strax genom mina glödheta bredband.

3 dagar kvar - här är kapitlen

1. Sorgen finns överallt

2. Våga tänka på döden

3. Livets slut

4. Plötslig död

5. Sorgens väg

6. Chock

7. Reaktion

8. Bearbetning

9. Nyorientering

10. Vän i sorg

11. En vän dör när jag skriver

12. Begravning

13, Delfinerna sjunger för Ulrika

14. Att sörja det som komma skall

15. När en arbetskamrat dör

16. I sorgens spår

17. Jorden fortsätter snurra

4 dagar kvar - någon som vill hjälpa till?

Film- och litteraturtips ska finnas sist i boken. Någon som vill fylla på? (Eller ser en felstavning eller tycker jag tipsar om något dåligt.)

Filmer om sorg
Capricciosa. Regi Reza Bagher.
Ljuva morgondag. Regi Atom Egoyan.
Under sanden. Regi François Ozon.
Monsters Ball. Regi Marc Forster.
Underbara älskande. Regi Johan Brisinger.
Ett rum i våra hjärtan. Regi Nanni Moretti.
I taket lyser stjärnorna. Regi Lisa Siwe.
Underbara älskade. Regi Johan Brisinger.

Böcker om sorg
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion.
Orgelbyggaren av Robert Åsbacka.
Svarta lådan av Inger Edelfeldt.
Gör vad du vill av Erlend Loe.
Svarta vykort av Marcus Birro.
Timme för timme, dag för dag av Cyndee Peters.
När livet stannar av Malin Sävstam.
Du tror du vet allting av Marie Peterson.

Faktaböcker om svår sjukdom, död och sorg
Sorgens olika ansikten av Ann-Kristin Lundmark.
När livet går sönder av Cecilia Vikström.
Med våra ögon av Bodil Sjöström, Anders Odelius, foto av Elisabeth Ohlson Wallin.
Evelina ska minna om mig av Renée Höglin, Stig-Göran Nilsson och Ulla Lemberg.
Det blir aldrig som förr av Karin Alfredsson, foto av Jacob Forsell och Jens Assur.
Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist.
Allt du behöver veta innan du glömmer av Ann Lindgren.

Barn- och ungdomslitteratur
Adjö herr Muffin av Anna-Clara Tidholm.
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
Kan jag dö, mamma? Av Ingrid Edgard.
Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson.
Amanda och ängeln i flaskan av Anders Nyman.
Jag saknar dig, jag saknar dig! Av Peter Pohl.
Min storebror Robin av Bitte Havstad.
Bara molnen flyttar människorna av Torun Lian.
S för längtan av Anne Ch. Östby.

Bajs på mitt fönster