Filmtips inför helgen

Två riktigt bra filmer med vänskap, familj och utanförskap som gemensamt tema:



Vänner för livet. Av Mike Binder. Med Adam Sandler och Don Ccheadle (och underbara New York-miljöer).



Bänken. Av Per Fly. Danskt drama när det är som bäst.

Film är (numera) bäst hemma

Jag trodde aldrig jag skulle säga det - men film är (numera) bäst hemma. Jag har knutit näven i fickan när de lade ner vackra jättebiografen Astoria på Nybrogatan i Stockholm, jublat över Bio Rio vid Hornstullsstrand som bevarats och som visar kvalitetsfilm.

Men igår.

Såg Alice i Underlandet.

Framför envisades en man att sitta framåtlutad så det inte gick att se.

Bredvid satt en människa med en intressant odör (läs sprit, gammal skinnjacka och CK One).

Längre bort ringde det i en mobil.

Nästan bredvid pratades det högt om hur de fått Helena Bonham Carters huvud så stort..

Alice i Underlandet? Skruvad, galen, fantastisk. Ska se den igen. Hemma.

Lönelycka

Jag lever fortfarande i det där att när man fått lön kan man unna sig något extra. Jag går till Smokestackblues, letar efter skiva med Guy King. Han har den. Så ber jag om två tips för att utöka skivsamlingen därhemma och blir med två artister till: Luther Allison och Travis "Moonchild" Haddix.

Gör samma sak på Papercut. Letar efter filmen Badlands med Sissi Spacek och Martin Sheen, han har den. Så ber jag om tips för att utöka filmbiblioteket. Jag vill ha det karga USA, roadmovies allra helst och kommer hem med The Straight Story (Lynch), Two-Lane Blacktop och The Passenger.

Nu sitter jag här och tummar på fodralen. Funderar på vad jag ska se först. Lyssna på.

Vilken lyx.

Så vackert om livet

Såg Himmel över Berlin igår, för vet inte vilken gång i ordningen. Ni vet Wim Wenders vackra film om änglarna i Berlin, framför allt om ängeln Damiel. I en scen möter han Peter Falk (som spelar sig själv). De levande kan inte se änglarna, men Peter Falk kan känna dem. Han har varit en själv.

Peter Falk står vid ett gatukök när han känner Damiels närvaro, och vill berätta om livet:

"Bara att ta i saker. Här är det kallt. Det känns skönt. Att röka. Dricka kaffe. Och gör man det tillsammans är det fantastiskt.

Att teckna. Man tar en penna och så gör man en mörk linje, och så gör man en ljus linje, tillsammans blir det en bra linje.

När man fryser om händerna så gnuggar man dem mot varandra. Det känns skönt."

4 dagar kvar - någon som vill hjälpa till?

Film- och litteraturtips ska finnas sist i boken. Någon som vill fylla på? (Eller ser en felstavning eller tycker jag tipsar om något dåligt.)

Filmer om sorg
Capricciosa. Regi Reza Bagher.
Ljuva morgondag. Regi Atom Egoyan.
Under sanden. Regi François Ozon.
Monsters Ball. Regi Marc Forster.
Underbara älskande. Regi Johan Brisinger.
Ett rum i våra hjärtan. Regi Nanni Moretti.
I taket lyser stjärnorna. Regi Lisa Siwe.
Underbara älskade. Regi Johan Brisinger.

Böcker om sorg
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion.
Orgelbyggaren av Robert Åsbacka.
Svarta lådan av Inger Edelfeldt.
Gör vad du vill av Erlend Loe.
Svarta vykort av Marcus Birro.
Timme för timme, dag för dag av Cyndee Peters.
När livet stannar av Malin Sävstam.
Du tror du vet allting av Marie Peterson.

Faktaböcker om svår sjukdom, död och sorg
Sorgens olika ansikten av Ann-Kristin Lundmark.
När livet går sönder av Cecilia Vikström.
Med våra ögon av Bodil Sjöström, Anders Odelius, foto av Elisabeth Ohlson Wallin.
Evelina ska minna om mig av Renée Höglin, Stig-Göran Nilsson och Ulla Lemberg.
Det blir aldrig som förr av Karin Alfredsson, foto av Jacob Forsell och Jens Assur.
Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist.
Allt du behöver veta innan du glömmer av Ann Lindgren.

Barn- och ungdomslitteratur
Adjö herr Muffin av Anna-Clara Tidholm.
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
Kan jag dö, mamma? Av Ingrid Edgard.
Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson.
Amanda och ängeln i flaskan av Anders Nyman.
Jag saknar dig, jag saknar dig! Av Peter Pohl.
Min storebror Robin av Bitte Havstad.
Bara molnen flyttar människorna av Torun Lian.
S för längtan av Anne Ch. Östby.

Harvey Milk

Såg förhandsvisningen av filmen Milk igår. Om den första folkvalda öppna homosexuella politikern. Mördad i San Francisco 1978. En av de kanske mest betydelsefulla personerna för homosexuellas rättigheter.

Vi var många som grät i salongen. Inte bara när han brutalt blev skjuten, utan över den tid som då var. Och som komma skulle. Jag var själv i tonåren och började förstå att jag var annorlunda. Att jag var homosexuell var helt otänkbart. Det var sjukligt och äckligt. I biologin nämndes vi som sexuell abnormitet.

Det var fantastiskt att se de gamla bilderna från San Francisco, från ett engagemang som rann över på många minoriteter, vars rättigheter idag, i vissa länder, ses som självklara mänskliga rättigheter. Men långt ifrån i alla. Vi har kommit långt, men när det gäller kristna högerns inställning har vi inte kommit någonstans. De argument om "familjens förfall" som användes då, med mycket stor framgång, finns kvar än idag.

Milk är nominerad till 8 Oscar. Bland annat som årets film. Sean Penn som bästa manliga huvudroll.

Jag blev personligt mycket tagen av filmen men tycker den brister i sitt porträtt av karaktären Harvey Milk. Tidsandan däremot är ljuvligt fångad.

Filmen har svensk premiär 27 februari.