Den 16 mars ska manus till min sorgbok ligga i min förläggares mejlbox. Den har ett namn nu: "Till oss som är kvar - en bok om sorg."
Samma dag har jag deadline för ett uppslag i Vi.
Och för en krönika i metro.
Jag måste också vara klar med research till ett Köpenhamnsjobb. Jag åker dagen efter.
Jag tänker på Bodil Jönsson, jag hittar tröst hennes ”Tio tankar om tid”. Boken innehåller många kloka reflektioner. En av dem är en nyttig påminnelse: ”Ett människoliv varar i genomsnitt 30.000 dygn. Det är de som är vårt kapital, vår individuella förmögenhet. Därför är det inte rimligt, inte ens riktigt människovärdigt, att acceptera att tiden gjorts till en upplevd bristvara.”
Vi har tid, massor av tid, vi äger den och kan därför bestämma över den. Men när jag skriver om sorg, om död och förgänglighet ger hennes ord en annan reflektion: Vi har bara i genomsnitt 30.000 dygn på oss att leva. Tiden är utmätt, och för varje dag som går minskar det där kapitalet.
Vad är väl sju dagar till en deadline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar