Många märkliga saker händer när jag skrivit denna bok. När jag intervjuar Ulla-Britt blir det känsligt då vi talar om hennes son Johan. Han dog 27 år gammal. Ulla-Britt sitter hemma i mitt vardagsrum. Jag har som ni redan vet två hundar, en av dem är en omhändertagen pitbull som heter Tuva. Hon har dåliga erfarenheter av människor. Vi har tagit hand om henne för att hon var livrädd, polisen hittade henne instängd i en kaninbur. Hon går så gott som aldrig fram till främmande människor utan håller sig mest i bakgrunden.
När Ulla–Britt berättar om Johan reser sig Tuva från sin plats. Går försiktigt fram till Ulla-Britt där hon sitter, sätter varsamt framtassarna på fåtöljens kant och sin nos tätt intill hennes ena kind. Där står hon länge utan att röra sig. Eftersom Ulla-Britt har fyra egna hundar därhemma vet hon vilken kärleksförklaring Tuva ger henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar