Dagens glädjeämnen

1. Ett mms på min mamma, min syster och systerdotter.

2. Upptäckten att Jenny Diski avskyr grönsaker. Precis som jag.

3. Frugan har gjort äppelkräm med kanelstång i.

4. Köpt biljett till torsdagens tur med ångfartyget Blidösund. På scen: Mr Soul & his Marshmallows.

5. Leendet på trottoaren nyss. Ett ögonblick.

Dialog om kärlek

– De ska flytta ifrån varandra. Har varit ihop i tjugonio år.
– Är det något som hänt, har någon träffat någon annan?
– Nej, hon älskar honom inte längre.
– Men det gör hon väl, man slutar väl inte bara älska någon man har varit tillsammans med i tjugonio år. Den personen älskar man väl alltid.
– Men inte på det sättet att man vill vara ett par.
– Jag kan fatta att den kroppsliga passionen falnar, men inte kärleken.
– Det är skillnad på kärlek och kärlek. Man älskar sin partner på ett sätt, sina vänner på ett annat.
– Förvisso, men kärlek kan aldrig ta slut. Då får man skylla på nåt annat.
– Men medge att du älskar den du lever med på ett annat sätt än dina vänner.
Tystnad.
– Det gör jag ju, försöker bara hitta definitionen på den kärleken. Vad som skiljer den.
Tystnad igen.
– Har du hittat den?
– Vilken, menar du kärleken?
– Definitionen.
– Den jag lever med älskar jag så mycket att jag vill vara med henne så mycket det bara går. Helst hela tiden.

Pappas spettekaksmaskin

På Margaretha Nordgrens blogg finns en bild på en liten spettekaka. Margaretha har nu bett mig berätta om min pappas spettekaksmaskin.

Jo, pappa ritade en spettekaksmaskin, inspirerad av den kon som en granne hemma i Vankiva stått och vevat för hand över öppen eld.

Pappas maskin hade en värmekälla intill konen och drevs med en motor. Hastigheten är mycket viktig, ett varv på en sekund, ungefär. Det tar omkring fyra timmar att göra en spettekaka (Drygt 50 cm hög. Det går åt 33 ägg.)

Tyvärr gick motorn sönder och en annan motor sattes på pappas spettekasmaskin. Vilket blev rena rama pannkakan, kan man säga. Motorn var ursprungligen en tvättmaskinsmotor. Den snurrade sju varv åt höger. Stannade, och gick sedan sju varv åt vänster.

Hälsar pappa Kjell.

Idag har jag

Sett: Jakob Eklund (Årstaviken) och clownen Manne (på cykel vid Magnus Ladulås)

Funderat på: Om jag ska gå på teater i tunneln, dvs Tantoteatern.

Hört: "Visa fittan då ditt jävla luder". Skreks av medelålders man till flicka i 15-årsåldern i Fatbursparken.

Börjat på: Litterärt alster jag ska använda på kurs.

Undrat: Varför jag känner mig så stel och onaturlig när jag gör sådant.

Lämnat: Detroit-guide till tidningen Lira.

Planerat: Att gå till posten (läs Konsum) och hämta böcker jag beställt.

Känt: För mycket av min rygg.

Lärt mig: Nada.

Irriterat mig på: Redaktör som inte kan ta beslut.

Överraskats av: Att jag är intresserad av Fuglesang.

Skrattat åt: Min hund Tuva när hon nös. Lät som Linus på linjen.

Funderade på att heta Åsa idag

Min mobiltelefon ringer, halva tunnelbanevagnen hör den trots att ingen låtsas om. De kommer snart få veta vad jag heter, men jag funderar ett ögonblick på att luras lite genom att svara med ett annat namn än mitt eget.

Kanske Åsa?

Det slår nämligen sällan fel, när någon svarar med sitt namn så känns det ”klart att han heter så”. En Hampus ser ut som en Hampus, en Lisa som en Lisa och Berra som en Berra.

Vissa namn klingar bättre än andra, den som heter Glädje har kanske mer kul än den som heter Sura (jodå namnen finns). Och de som heter Kenneth har en egen klubb, Kennethklubben, och faktiskt en egen signaturmelodi. Vissa namn blir en belastning, ett sorgligt bevis på hur fördomsfulla vi kan vara är att Hassan har sämre möjligheter att få jobb än Hans.

En av mina hundar heter Robin. Varje gång någon hör namnet böjer de sig ner för att se vad som finns under buken.

Ni vet vad.

Och om ni inte vet vad: Namnet kan tillämpas på både en hon och en han.

En väns pitbull heter Sötnos, vilket ger betydligt vänligare bemötanden än om de döpt den till Kill-Bill.

De funderade ett tag på Rabies.

Min mobil fortsätter ringa, stänger av ljudet för att ge mig några sekunders respit och dämpa omgivningens irritation. Jag kan förstås svara hallå men då blir säkert somliga besvikna. Svarar jag Bodil utan att de tittar på mig kanske de tänker på Bodil Malmsten eller Bodil Jönsson och man kan ju fundera på om vi har något gemensamt, alla vi Bodilar.

Vill svara Polisen eller Dolly Parton men vågar inte. När jag till slut ändå svarar med mitt namn är det som om alla pustar ut. Även jag är vad jag heter.

Woodstock gör mig glad som ett barn

Nyss köpt cd-samlingen Woodstock 40 - 3 days of peace & music och är så glad så glad. Sådär som man var när man var liten. Minns då jag fått de nya playboyskorna jag önskat mig så länge. Mamma tyckte nog att de var för pojkiga men köpte dem ändå åt mig efter lite tjat. Jag satte dem på nattygsbordet på kvällen då jag somnade. Så att de blev det första jag såg när jag vaknade.

Så ska jag göra med min nya cd-box. Om jag törs.

Surströmmingens Rolls Royce

Har lyckats komma över en Grand Kallax. Bara 2000 burkar görs om året (ja det är bara), alla numrerade. Min har nummer 560.

Däremot lyckas jag inte hitta någon Oskars detta år.