Nyss köpt cd-samlingen Woodstock 40 - 3 days of peace & music och är så glad så glad. Sådär som man var när man var liten. Minns då jag fått de nya playboyskorna jag önskat mig så länge. Mamma tyckte nog att de var för pojkiga men köpte dem ändå åt mig efter lite tjat. Jag satte dem på nattygsbordet på kvällen då jag somnade. Så att de blev det första jag såg när jag vaknade.
Så ska jag göra med min nya cd-box. Om jag törs.
Joe Laberos sommarprat var verkligen ett bottennapp fullt av pladder och klyschor, Cecilia Frode hade jag förväntat mig mycket mer av (extremt sömnigt och utjatat att prata om barnafödande), Erika Bjerström snuddade vid sorgens djupaste känslor men så oändligt mycket mer hon måste haft att berätta om sitt arbete som korre i Bryssel!
Lena Ph däremot, vilken stjärna till sommarvärd. Så skickligt hon band ihop programmet genom att öppna med att säga att hon faktiskt inte gillar schlager, till att en och en halv timme senare ha arbetat sig fram till varför hon trots allt arbetar så mycket inom just den genren. Hon var förbannat rolig, varm, personlig och som lyssnare var det en fröjd att följa hennes musikaliska resa. Detta sagt av en person som egentligen inte är ett dugg intresserad av den musik hon sysslar med, men människan bakom är intressant. Proffsig.
Ni andra sommarpratare - lär av henne vetja.
