fredag 27 februari 2009

En sorglig bok måste ha ett namn

Vi (jag och Alfabeta bokförlag) diskuterar nu titlar på min kommande bok om sorg. Här är förslagen:

Till oss som är kvar – en bok om sorg

Min sorg, din sorg

Sorgen i livet – livet i sorgen

Förlora allt men vinna något – en bok om sorg

En in i helvete jävla skitjobbig bok

tisdag 24 februari 2009

Intervju med hund

Tjusig päls, hur bär du dig åt för att hålla den så blank?
-Å, så genomskådat. De där intervjufrågorna som ska mjuka upp är så löjliga. Men vill du gärna veta, så är hemligheten bakom glansen öl och blåbär.
Låter spännande. Öl och blåbär. Blandat?
– Öl dricker jag med min ena matte på fredagar när vi är ensamma. Jag halsar i samma flaska som hon. Jag har testat att göra det när det fler med, men då vill hon inte kännas vid mitt öldrickande. Blåbär käkar jag i skogen. Lite trixit att få loss dem, men jag plutar på läpparna och knipsar av dem. Tungan blir som på en Chow-chow efteråt.
Men pälsen blir fin?
– Det sa jag ju.
Du lär ha ett speciellt temperament.
– Och var har du fått det ifrån?
Läste någonstans att du har kort stubin.
– Folk snackar så mycket, men det är klart, ingen rök utan eld, som man säger. Jag har väl sagt ifrån när jag blivit förbannad.
Något exempel?
– Blir irriterad när jag inte får mat i tid. Fattar inte varför det är så viktigt att klockan ska vara si eller så. Jag tycker matte kan ge mig maten när jag är hungrig. Vem har förresten sagt att du kan tilltala mig ”du”.
Ber om ursäkt, vi går vidare, vad vill ni hellre bli kallad?
– Prinsessan.
Är ni döpt Prinsessan?
– Jag är inte döpt över huvud taget, men prinsessan är det namn jag gillar bäst. Hellre det än Lillflickan, Smultrontungan, Minilivs, Mozarella eller Robin.
Oj det var många namn.
– Kärt barn har många namn.
Jag förstår, ja jag medger att ni har ett särskilt uttryck i ansiktet.

– Mmmm, hur då, tänker du?
Ni är vacker.
– Mmmm.
Ögonen har en lyster av bärnsten.

– Mmmm.
Om ni själv skulle få välja, ben eller boll. Vad blir det då?
– Å så tråkigt. Men ben, om du nödvändigtvis ska veta. Bollar kan man ju knappast äta.
Bästa platsen att ligga på?
– I hallen med benen upp mot väggen.
Det lät lite ovanligt.
– Vem vill vara vanlig. Nästa fråga, gärna mer om mina ögon. Vad sa du, bärsten?
BÄRNsten, sa jag.
– Säg det igen.
Bärnsten.
– Nej! Alltihop, det där om lystern.
Dina ögon har en lyster av bärnsten.
– Mmmmm.
Men jag vill gärna fråga lite mer.
– Ok. En kort stund. Sedan mer om hur jag ser ut. Shoot baby!
Intressen?
– Bratwurst, bärs och bajen.
Senast sett på teve?
– Dr Phil. Han ser ut som en Berner Sennen.
Sista frågan, vad önskar du dig mest just nu?
– En öl, och att du ska klappa mig på magen och säga att du älskar mig.

(Läs också krönika om hundar och resor här.)

torsdag 19 februari 2009

Bilden av Bodil


Att ha en bildbyline i den tidning eller bok man skriver i är något man är stolt över.

Men på sistone vete tusan.

Har fått flera mejl om bilden av mig i tidningen Vi och i två står det så här:

"Tack för att du gav mej ett gott skratt-vem har photoshoppat dej i Vi?"

"Byt bild i Vi för helvete!"

Bilden i Vi ovan är tekniskt fulländad, fotografen är jätteduktig och heter Jonas Jonzon. Men det är inte jag som avbildas där med lugg och rött läppstift. Målar mig aldrig och mitt rufsiga hår är mitt säkraste signalement. Att jag har blivit mullig om kinderna kan jag däremot inte skylla på den stajlist som ville göra om mig.

Nedan radas bildbyliner från forna tider. Rösta och vinn en piggelin.

Vänskapskoden 2008. (Foto: Elisabeth Ohlson Wallin)

[bodil.jpg]

Tidningen Vi 2007 (Foto:David Magnusson)

Klimatsmart 2007. Tillsammans med Per Johnsson t v och Mikael Persson. (Foto: Ulla Montan)

Vagabond 2004. (Foto: Peter Knutson)

Vagabond 2001. (Foto: Carl Hjelte)

Ottar 1998. (Foto:Elisabet Ohlson Wallin)

Megafon 1996. (Foto: Ulla Lemberg)

Med våra ögon 1994. Tillsammans med Elisabeth Ohlson Wallin, Anders Odelius, Simon (prickig) och Moses. (Foto: Elisabeth Ohlson Wallin)

Polhems skoltidning 1969. (Foto: Per Sjöström)

Vilken tycker jag mest om själv? Den här. Fotografen heter Elisabeth Ohlson Wallin.

onsdag 18 februari 2009

Harvey Milk


Såg förhandsvisningen av filmen Milk igår. Om den första folkvalda öppna homosexuella politikern. Mördad i San Francisco 1978. En av de kanske mest betydelsefulla personerna för homosexuellas rättigheter.

Vi var många som grät i salongen. Inte bara när han brutalt blev skjuten, utan över den tid som då var. Och som komma skulle. Jag var själv i tonåren och började förstå att jag var annorlunda. Att jag var homosexuell var helt otänkbart. Det var sjukligt och äckligt. I biologin nämndes vi som sexuell abnormitet.

Det var fantastiskt att se de gamla bilderna från San Francisco, från ett engagemang som rann över på många minoriteter, vars rättigheter idag, i vissa länder, ses som självklara mänskliga rättigheter. Men långt ifrån i alla. Vi har kommit långt, men när det gäller kristna högerns inställning har vi inte kommit någonstans. De argument om "familjens förfall" som användes då, med mycket stor framgång, finns kvar än idag.

Milk är nominerad till 8 Oscar. Bland annat som årets film. Sean Penn som bästa manliga huvudroll.

Jag blev personligt mycket tagen av filmen men tycker den brister i sitt porträtt av karaktären Harvey Milk. Tidsandan däremot är ljuvligt fångad.

Filmen har svensk premiär 27 februari.

tisdag 17 februari 2009

Gärna ett nytt program

Skriver ut en av mina intervjuer till boken om sorg, Vanligtvis intervjuar jag aldrig med bandspelare, men nu var det mer ett samtal och jag ville vara mer närvarande.(Ja jag vet att det är mossigt med banspelare,)

Det är så tråååkigt att skriva ut från band!

Finns det möjligtvis något program så man kan plugga in bandspelaren i datorn och simsalabim så är intervjun utskriven?

Och medan vi ändå håller på, kan man möjligtvis göra så att kortkommandot kringla Z (på mac) som betyder ångra också funkar i verkligheten? Så att jag typ kunde använda det när jag sagt något dumt.Eller när man trampat i hundbajs.

Kringla Z så är det borta.


söndag 15 februari 2009

Willys var mitt Vilnius men snart Willies

Min favoritaffär ligger i Länna. Heter Willys men jag har alltid kallat den för Vilnius. Finns en viss sådan känsla där och billigt är det.

Fanns. Numera går känslan mer västerut och affären borde döpas om till Willies. De långa köttdiskarna är borttagna. Färsk fisk hittar jag ingen alls. De har byggt om och längst av alla är hyllan med chips. Minst 30 meter. 50 om man räknar med alla dipsåser.

Fortfarande billigt. Största rean hittas dock på läsk med färger som i ett korallrev.

torsdag 12 februari 2009

En puss en bok, mat och lås


Min darling ska få en puss och en bok (kan ju inte skriva vilken eller hur) på Alla hjärtans dag.

Kanske ska jag sms:a en pocketbok. Den idén gillar jag skarpt.

Att få recept för en hel veckas matlagning (och inköpslista) gillar jag också. (Kalla det nördigt, själv är jag helt torsk på matlådor och sparar in på motsvarande en Thailandsresa om året på att laga mat hemma istället för att äta äcklig stressig lunch ute.)

Det blir också min present, att stå för maten nästa vecka.

Så blir det liksom en hel vecka fylld av hjärtan.

Fast om man vill ha kärlek för resten av livet kan man göra som i Rom och Riga och säkert andra ställen. Tillsammans med sin käresta sätta ett hänglås på en bro och kasta nyckeln i vattnet.

Tyvärr var det lås jag hittade hemma ett kombinationslås och jag har glömt koden.