Turen går i små gränder, längs klonger, kanske någon minut på eller över de stora gatorna. Börjar runt Khao San Road, och Grand Palace, förbi blomstermarknaden och sedan över till andra sidan. Du får se det riktigt gamla delarna. Lunch på brygga vid klong, vattenpaus i orkidéodling. En fantastisk resa bland osande kolgrillar, trånga gränder och lantliv.
Arne talar thai och har gjort egna kartor över de annars svårtillgängliga delarna av Bangkok. Hemma i Borås var han den som planerade cykelturerna för stadens brevbärare. Turen i Bangkok tar minst en halv dag. Avslutas med båttur i klongerna.
Igår var jag på Ågesta golfklubb. Mer katt bland hermeliner än så blir det inte, men jag hade date där med min goda vän Betty. Dessutom, gångavstånd från Regnbågsbacken där jag bor på sommaren.
Hon gav mig ett tips jag har jublat över hela morgonen. Ett hotell vid Central Park West i New York, under 1000 spänn för två personer inklusive frukost.
Har svårt att fattat det.
Om jag vill dela med mig?
Ska fundera på det en stund.
Så har även jag upptäckt Anders Paulrud. Vilka texter. Vilken njutning att få läsa en av hans böcker på planet. Jag packar ner Ett ögonblicks verk.
Packar också ner tidningen Filter. Även den en ny upptäckt. Vilka texter. Vilken njutning att få läsa historien om Johann Neumann, (Iprenmannen). Ja njutning är väl ett tveksamt ord, man kan inte njuta av människors krokiga liv, men man kan njuta av sättet att skildra det. Och att få ta del av det.
Filter är tjock som en bok och fylld av sådant alla tidningar eftersträvar men inte fullt ut levererar - bra läsning, wowupplevelser. Inte nödvändigtvis aktualiteter, men förbannat bra berättelser.
Bilderna på teve: Öde lekplatser, stängda skolor och munskydd på liten som stor.
Vi som ska ut och resa. Det passar sig inte att ha hosta nu. Flyget går om två dagar.
När virus drabbar världen far fan i folk och det är resenärer som blir den stora faran.
Så har det varit i alla epidemier.
Så har alla epidemier spridits.
Snart kommer en riskgrupp pekas ut, få kommer att vilja sitta bredvid en man eller kvinna som hostar och snyter sig. Och stackars dem som mår dåligt av pollen, har astma och behöver läkarvård. Är de dessutom svarthåriga, bryter på annat språk ja då får de räkna med att bli bemötta av vårdpersonal med plasthandskar och visir. Och vilket land kommer först att stänga sina gränser för en viss typ av människor? För vi kommer med all säkerhet att skylla på andra, särskilt på främlingar från andra länder.
Mitt i all statistik, procenttal och riskbedömningar står vi nu och försöker plocka ut ett och annat strå av kunskap för att fatta beslut om hur vi ska förhålla oss till svininfluensan. En sak är säker, viruset kommer lura oss allihop. Virus lurar alltid. Hytter med näven så vi med pengar och dyra biljetter i hand börjar darra, men slår långt senare mot världens fattiga. Då har vi andra redan glömt att vi en gång varit rädda.
Skriver om råd inför resan. Man kan bli mörkrädd när man läser på UD:s hemsida eller om vaccinationer och hälsoråd inför resan eller om man träffar någon Krösamaja på gatan som berättar om hur farligt allt är där ute i stora världen.
Kan ju vara farligt här hemma också.
Oavsett om man reser bort eller inte så är ICE något att knappa in i mobilen.
Skriv in ICE i din telefonbok, (In Case of Emergency). Lägg därefter in numret på närmast anhöriga. Om du råkar ut för något är det i din telefon man letar efter kontakt till anhöriga och ICE är internationellt vedertaget.
