43 mil väntar

Ska köra till Trollhättan idag. Pappa fyller år. Det är viktigt att ha med sig rätt grejer i bilen för att 43 mil inte ska bli tråkiga. Följande är mitt 43-milskit:

1. En bra ljudbok, idag Tre sekunder av Roslund & Hellström.

2. En påse bildäck (och då menar jag godiset, samma som gör bilar, ingen reklam här inte).

3. Två bananer.

4. Två flaskor sodavatten.

5. Tuggummi.

6. Handfree till min mobil.

7. CD-skivor jag inte lyssnat igenom ännu (som idag har ett litet tema): Wild, wild women med Ruth Brown & Lavern Baker, Havin the Last Word med Saffire - the Uppity Blues Women.

Bye bye till vår bil och till Detroit

Vi lämnar vår trogna vän bilen efter vår turné runt lake Michigan och återvänder till Chicago. Har kört 280 mil. Detroit överraskade allra mest. Kanske mest med sina museum. Motown var ett, men Detroit Institutet of Art var enastående, (ropade vi i kör). Särskilt Diego Riveras muralmålning som gestaltade stadens bilindustri, men även textilindustrin och människans födelse.

Detroit har muralmålningar även utanför museet. Väggkonsten gör den smått döda staden levande (vid sidan om musiken och sporten, då talar vi Detroit Tigers och såklart Detroit Red Wings).

På Automative Hall of Fame är vi med om en hyllning till bilen och till ”The Driving Spirit”. Hittar också den här modellen av världens första motorcykel från 1885. Tänker på min biker till bror. Här Kristofer, bilden är till dig.

Detroit bjöd också på USA:s äldsta bowlingbana som också fungerade som musikscen. (Men skylten var snyggast!)

Det är något speciellt att stanna på orter som alla varnar för, som det är så låga förväntningar på. Då staplas överraskningarna på varandra.