Det uppfordrande samtalet

– Ja hej det är NN från Venous Center, vi brukar ringa runt så här några dagar efter operationen och fråga hur det är.

– Hej! Tackar som frågar, det är ganska bra.

– Jaha?

– Jag har tagit av mig bandagen. Benen är blå, men jag tror de är som de ska.

– Jamen det där talade vi väl om för dig innan att de skulle vara.

– Jag har en fråga. Hur länge måste jag ha stödstrumporna på mig?

– Tre till fyra veckor, som det står i broschyren vi gav dig. Du kan ta av dig dem på natten, men tycker du de är sköna kan du ha dem på natten också. Det står också i broschyren.

– Jag tycker tvärtom att de är jobbiga, skulle nog vilja slippa ha dem alls.

– Det går inte.

– När kan man tro att jag kan springa igen?

– Så fort det känns bra. Har vi inte talat om det när du var hos oss?

– Jo, men jag var så omtöcknad då.

– Jag har försökt ringa dig flera gånger idag.

– Jag såg att någon ringt, satt i möte då men ringde strax efter. Jag hamnade i en växel hos Praktikertjänst. Nu vet jag att det var du som ringde.

– Ja.

Tystnad.

– Men tack för du ringde.

– Ja. Tack och hej.

Mina ben på väg till Syrien

– Ta dina ben och gå så mycket du orkar med, sa läkaren.

Idag gick jag ända från Mariatorget till Odenplan. Det gick inte snabbt, men det gick!

Där, på ett fik med gårdagens bröd, diskuterade jag två resor med min fotograf. Vi talar Syrien och Argentina.

Mina ben säger att de vill till Syrien först.

Man ska lita på sin benkänsla.

En blind leder en blind

Mina ben har idag varit ute på kort promenad.
Det känns riktigt bra.

I Fatbursparken stod en rullstol väldigt stilla.
Någon satt i.

Jag linkade fram och undrade om hon behövde hjälp.

Jo, hon behövde hjälp med att komma upp för backen, lite längre fram.

– Jag är lite justerad i benen, men jag tror jag fixar det, sa jag och började putta framåt.

– Jag är också lite justerad i benen, sa hon.

Hon hade inga ben alls.

Uschäckta mina ben

07.30 "Nu du Bodeil ska du få en parpaludrink som jag tor du kommer gillar."
Sa narlorsläkaren och tryckte in en vit väska i armen.

09.15 "Vil du ha kafger eller te till din smörgåsar?" frågade samme narkoslärer och nu vacknade jag och nu lindades mina ben in.

Låderbrocken borta.Har haft onda tromboner i benen i somar oc läkaren tyckte att bu skule allt väk.

9.30 Ligger i min hytt groggy som evter en lång kväll på klogen.

10. 15 Hämtad av min egen sjukssköterska.

12.333 Liger nu i sängen hemma med två hudnar tätt intill sig.

Vlädigt groggy flår man nog tillflå.

Sweet Soul Music

En liten båt tuffar ut från skeppsbron. En torsdagskväll. De flesta kommer direkt från jobbet. Kol skyfflas i maskinrummet och ångvisslan ljuder.
Sweet Soul Music spelas från akterdäck. Folk stampar takten.
Lite försiktigt.
Mr Soul & His Marshmallows tar av sig kavajerna och någon går fram på dansgolvet.
Mörkret faller och de dyra husen i Skurusundet lyser medan temperaturen i den lilla båten höjs.
När Blidösund vänder åter mot staden tre timmar senare är det imma på rutorna. Nu sjunger vi högt till I Feel Good och dansar. Och känner sig lika sexiga som James Brown.

Men jag sköt honom inte död

Bob Marleys I shot the sheriff går så här:

"I shot the sheriff
But I didnt shoot no deputy"

Men jag har i alla år sjungit:

"I shot the sheriff
But I didnt shoot him dead you see"

Svinhälsning

Har just varit på ett läkarbesök. Doktorn tog inte i hand. "Svinhälsning" sa han och vinkade istället.

Jag pussade honom på trynet och sa det var grymt.

Han svarade med ett knorr.